Dagen idag kändes lång.Gick ut på promenad i solskenet.Vinden var hård och doften av påskliljor låg tung.Jag kände eufori över den skönhet som vilade i min omgivning.Det enkla i att bara vara.Att bara leva.The simple life.Tänker att när jag blir gammal och grå och tänker tillbaka på mitt liv,kommer jag aldrig att ångra dessa stunder och år med Lughan.Gyllene år.
Gyllene år i detta gudomliga landskap.Skulle jag som gammal ge mig själv råd till mig själv som ung,kanske det skulle vara att våga bara vara.Att våga vara stillheten.Det är varken dramatiskt eller dekadent romantiskt att vara ensamt.Ingen känsla av att vilja ta till flaskan.Bara fint.Det är så mycket prat om att man ska hinna uppleva så himla mycket under sin livstid.Det tycker egentligen jag med.Men man får inte glömma att ta med sig själv på resan.Det gör jag ofta.Glömmer bort mig själv alltså.Ibland är det bara i stillheten man hör sina egna tankar.Så är det i alla fall för mig.Jag som sitter fast i bruset varje dag.Så ock gör nog du.Ibland undrar jag om det bara är jag som ibland hör människoskrik istället för hjul när tunnelbanan bromsar in.
Sådär ja!Moralkakor på kvällskvisten,då inspirationen flödar.Min favorit,näst efter choklad ;-)
Godnatt...
No comments:
Post a Comment