Thursday, March 18, 2010

SAKER SOM ÄR VERKLIGHETEN

Ibland hör man saker,händer saker som man inte orkar ta in.Men som tar sig in i allafall.Och med all rätt,för det är viktigt att bli vän med sanningen.Och om man inte orkar vara vän,måste det i allafall finnas någon slags acceptans.Nu har det hänt två saker som påverkar mig jättemycket.Som följer mig i mitt trötthets töcken i vardagen.Vilar och gör ont i hjärtat.

Number one:En familj vi känner.Eller Tom känner.En vän till honom,tjugosex år,världens vackraste Freya.Hon har gått i väntans tider länge nu.Nio månader närmare bestämt.Plus tio,precis som jag.Första barnet,precis som jag.Förväntansfull och nervös,precis som jag.Enda skillnaden mellan oss är att mitt barn kom ut ur magen med ett hjärta som slog,medan hennes sons hjärta slutade att slå.Barnmorskan kunde inte finna hjärtljudet och Freya fick föda ut ett barn som sov.Freya är världens finaste och starkaste människa och säger att hon är tacksam över de nio månader hon fick dela med sin son,bära honom inom sig.Hon fick ta med honom hem och ha honom bredvid sig i sängen de dagar som varit mellan i lördags då han föddes,tills idag.Idag är begravningen och jag orkar inte annat än att gråta.Gråta över livet och min egoism.Lyckan över att ha ett barn vars hjärta som slår.Ett barn som skriker,nyps och river och skrattar och leker och andas luft.Inget änglabarn.Hon sa att han var vacker.Jag vill väcka honom men det går inte.Det trycker över brösten.En sådan sak som är verklighet men ändå helt overkligt.En sådan sak som inte får hända men händer.En sådan sak som inte hände mig men som händer andra.En sådan sak som kan hända mig och dig.En sådan sak som gör att man inte orkar längre men måste orka.En sådan sak som jag inte förstår vad meningen med allt är.En sådan sak som gör att man inte orkar tro på Gud men måste.

Number two:Jag har läst en blogg så länge.Om en underbart stark kvinna med cancer.Hon har somnat nu.Och jag sörjer som om jag kände henne.Läst hennes ord varje dag i ett år nu.
Kan inte riktigt sammanfatta henne,hennes blogg eller hennes kamp i egna ord.
Men läs gärna själva.
Det ger perspektiv och eftertanke.Och jag prisar varje stund jag får vara frisk.

Nu.Nog med detta.Lughán sover och jag ska nog ta mig en kopp kaffe,en bit choklad och den där skvallerblaskan jag köpte.När han vaknar ska vi promenera i solen han och jag.Min älskade son,världens vackraste prins.

1 comment:

  1. Det gör ont i mamma hjärtat när man läser om era vänner :( Jag är så tacksam varje dag för att båda mina pojkar får vara friska och glada, och jag och Jesper också får vara det. Lycka till med flytten! Kram

    ReplyDelete