Bloggar knappt något, jag vet. Det pågår liksom för mycket saker. Tröttheten är stor och jag vill bara att allt ska vars bra för barnen. Skola och så. Ska skriva mer om det. Sömnbrist pga hjärna som spricker av för mycket tankar. Föräldraskapet är alltid svårt men visst känns det extra svårt ibland när man är svensk i ett annat land. Valmöjligheterna färre och mer scary. Vanliga skolan extrem och waldorf här är mer extremt också på vissa plan. Jag vill kunna ge alla mina barn precis det just dem som enskilda individer behöver och ibland känns det som man är ett sånt där segt tuggummi som stretchar ut sig typ en kilometer. Kladdig, klistrig, utdragen, seg. I'm a fighter och ska leva genom detta också men önskar att någon kunde ge mig ett tecken. Limbo så himla länge nu. Sömnlösheten och vridna händer så stor del av allt. Och at the end of the day, kärleken är det som är störst och moderskapet och tiden med barnen är det som jag värderar mest. Sliter som ett djur til the end of time för er, för oss, för familjen.
why don't you home school them? Then you can do exactly what you want for them
ReplyDeleteI don't think I can provide all that my children neeeds since A: I'm swedish and haven't built up a big enough social network yet, and B: My oldest has autism and I need more support around him, and also my two youngest need a space away from him sometimes.
DeleteMy youngest was a child people said had autism - he was challenging and thoughtful and I put him into mainstream education. I have spent my time telling him to fight against the system - he is a delight but I wish I had schooled him myself. Don't underestimate what you have, you will make the connections. Above all though, Nora, do what you feel is right - you are their mother and it has to be right for you all. You don't loose them when they go into mainstream, it just changes. I encouraged my boy to question, to hold his own - I think he is a wonderful child. It's not always right for everyone - you know best don't forget that xx
ReplyDelete