Nu mer än någonsin rusar dagarna och tiden förbi i en farlig hastighet. Tänker tillbaka på de senaste fyra åren, sedan jag blev mamma. Det är ju bara så sjukt! Tiden blir inramad på ett helt annat sätt och man ser liksom tiden, mäter annorlunda. Barnen går från bebis till på språng på ett enda år. På många sätt och vis har nog jag inte fattat att hon är här än, Malie. Min trea. Hon fyller snart 5 månader och det är fortfarande overkligt att hon är här. Helt ur fas med rutinerna för tillfället men i övrigt ljuvlig. Som en mjuk, len chokladpralin. Min mest pratiga bebis hittills tror jag. Gurglar och pratar och myser. Drar i mitt hår och är så himla äta upp söt. Hon och Lulle har världens bästa bond och hon älskar att titta på när han leker. Då och då sänker han sitt lurviga och myser med henne och hon ler så stort och man blir så varm . Uma är känslig. Känslig och ledsen och trött och avundsjuk och då blir hon arg och bitig som ett bi. "Jag hatar dig så mycket men lämna mig inte för jag älskar dig så mycket men jag hatar dig ändå" -humör. Uma är som en bitsk liten bulldog med världens längsta känselspröt som sträcker sig ut i världen. Känner så mycket men skyddar sig med attityden. Hon vill sitta hos mig men när Malie väl är ur mina armar så vägrar hon. Petar och stör och Lughán drar av sig håret och gråter i frustration när legohuset han byggt så omsorgsfullt går i tusen bitar av en enda, kraftfull lillasysterspark. Allra helst vill hon dansa. Det är det som alltid får henne på gott humör. Dansa högt och lågt och runt i ring, hålla händer och yla refräng och sväva i luften och falla i varandras armar. Älskar dig, Uma Karamell Piggelina. Till helgen drar vi ut på äventyr, bara du och jag, på buss. kärleken i hand och livets asfalt under hjulen. Kaffe, kaka, mys. Jag glömmer inte bort dig Uma Isobel. Jag vet att det är tufft med lillasyster. För mig finns det bara en Uma i världen och det är världens finaste du. Kärleksrus.
No comments:
Post a Comment