Nu så.

Nu har allt lugnat ner sig igen. Tillbaka i waldorf. Kände och tittade på ett vanligt dagis till Uma, ett par dagar i veckan, men nej. Det går bara inte. Hon är min magic crystal och det ska vara bra för henne, för alla. Kosta vad det kosta vill. Hon börjar sina tre mornar i September nästa år, hon kommer då vara 3 år och 8 månader. Jag skiter i om det sticker i folk men jag är stolt över mitt beslut. Lughan gick till tre en dag den första veckan han provade i vanliga skolan, hela min kropp saknade honom. Han går nu 9 -12.40 fyra dagar i veckan och det känns jättebra . Jag vet att jag gör rätt som prioriterar barnen. Dem är bara barn en gång och jag vill inte missa det.