Vet inte varför, men jag är så sjukt förvirrad när det gäller veckodagarna för tillfället. Veckorna i allmänhet. Tiden går så otroligt fort, och jag kämpa konstant med mindfulness och att leva i nuet. Det känns så.otroligt viktigt, särskilt när man har barn och står upp till öronen med all press och alla måsten. Det är sjukt intensivt och tempot är väldigt högt. Det är alltid en liten käpp i hjulet någonstans. Sällan att allt liksom bara glider. Då är det lätt att tankarna vandrar, att man drömmer sig bort. De dagar som är som tuffast, brukar jag försöka tänka lite extra på att leva i nuet. Skriker barnen konstant, så kan jag tänka att "måtte det bli kväll snart!" Men man ska inte önska dagarna iväg. Det går snabbt ändå. Det är olidligt just nu av praktisk skäl, främst ekonomiska, men det ska inte få stå i vägen för sinnesupplevelsen det är innebär vara levande och närvarande i nuet. Att vara kreativ hjälper mig med detta. Det grundar och förankrar mig. Det får mig att andas lugnare och känna mig mer närvarande. Resultatet spelar ingen roll, det heliga ligger i processen, skapandet.
No comments:
Post a Comment