Årsdag.

Idag är det 7 år sedan jag träffade Thom. Vi blev inte tillsammans på en gång, inte alls. Men det känns iallafall som att det här är vår dag. Den 29 Mars 2008 träffade jag Thomas. Tom. Thom. Eller bara T. För mig får han i de flesta sammanhang bara vara T. Han är en själ med mycket integritet, så jag pratar inte ofta om vår relation. Trots att vi har så mycket tillsammans, så är vi fortfarande två egna personer som utvecklas på egen hand. Jag tror att det är en av styrkorna i vår relation. Särskilt när man träffar varandra när man är så unga, som vi var. Då är det extra viktigt att ge varandra svängrum och frihet. Mitt hjärta är hans och han vet det, genom både glädje och sorg. För mycket sorg har vi delat tillsammans, otroligt mycket. Jag skulle till en tågstation som hette Danby. Konduktören visste knappt vart den låg någonstans. Avlägset och isolerat. Den engelska landsbygden flög förbi utanför mitt fönster, jag minns att det var otroligt vackert. Jag hade varit i Liverpool, med min syster och mamma. Och det hade också varit magiskt. Trots att jag inte hade varit ett lika stort Beatles fan som min lillasyster car, så var det otroligt magiskt att stå och trängas i John Lennons gamla sovrum och besöka The Cavern club.

Jag anlände iallafall till Danby. Där en gammal man med en livlig collie plockade upp mig med sin gamla pick up. Jag blev skjutsad till huset där jag skulle vistas en vecka i. Det bodde en polsk kille där. På kvällen skulle det vara ett bday party som jag beslutade mig för att gå på. Och där träffade jag T. Vi pratade hela natten. På morgonen försvann han i kostym, han skulle bli gudfar. Efter dopet så hämtade han mig. Han tog med mig till en pub. Han besökte mig varannan dag, körde hela vägen från Leeds. Sedan åkte jag hem. Till sommaren så skulle jag bo hos en thailändska i Leeds. Det var då jag blev kär. På riktigt. Efter 4 veckor flyttade jag hem till honom. Arbetade långa dagar men åkte iväg på helgerna. En helg spenderade vi i Edinburgh. Det var otroligt fint. I hindsight så behandlade jag inte honom så bra. Jag var en riktigt krävande bitch när jag var tonåring. Han var också explosiv. Vi var inte så bra för varandra, det var lite svajigt där i början. Men sen växte vi i varandra och fann något djupare än vad vi någonsin hade kunnat föreställa oss.

Han är världens bästa människa. Vi har inte mycket, men vi har varandra. Och barnen. Och det är ett väldigt fint liv.  Trots att jag är vild och fri, och aldrig hade tänkt sitta fast i en relation, så är jag honom lojal in i evigheten. Det är vi. Min älskade T.