Regn hos mig.

En liten uppdatering. En om dagen från och med nu. Nu har jag skrivit det så det ska hållas. Är så trött. Haglar och blåser och viner. Kallt och grått och slutet av April känns långt bort. Slutet av April bär med sig en mamma och mormor som vi inte har sett på 4 månader! Längtar. Ser fram emot påsk också. Älskar påsk. Påsk och jul är nog mina favoriter. Midsommar får det också att rusa inom mig, nu när barnen växer sig större känns det ännu mer viktigt att blåsa svenska traditioner försiktigt in i deras små själar, att bära med sig. Hoppas på att de kommer få det bästa av två världar. I sommar kommer vi till Sverige! Barnen är redan exalterade. De är ju så mycket större nu än när vi var där senast. Älskade barn. Ensamma barn. Ingen familj förutom mig och Thom som tar hand om dem. Många som älskar dem förstås men alla är i Sverige och en i Frankrike. Förra påsken var jag tjock. Satt med videungen längst med vägen och hukade i foglossningssmärtor. Idag har jag en snart 11månaders gammal bebis, ett körkort och ett nytt liv. Allt det gamla har ramlat av från mina skuldror och livet är nästan oigenkännligt. Samma hus men det är nästan det enda. Och så kärleken som består förstås. 6 år sedan jag åkte den där skumpiga tågresan till Botton Village imorgon. 6 år sedan jag träffade Thom. Kommer ihåg precis hur han såg ut när han dök upp bakom axeln på den killen jag pratade med. Älskade långa, stiliga, sårbara, varma, trygga, trasiga. Vackra, varma händer som längtade efter kärlek som bestod och mörka ögon med skrattrynkor som redan levt så många liv. Jag gav honom eld och han gav mig min jord och barnen är vårt vatten, tillsammans skapar vi luft. Luft att andas för att orka leva. Upp och ner går relationen men alltid tacksam över att det är just han som står vid min sida. L läser. Malies övre framtänder har äntligen pluppat ut via mycket skrik och blod och klagosång. Öroninflammation gånger tre och ständig snoraflod och feberkänningar har det varit. Tre veckor av total sjukdom och kursarbete som står mig upp till öronen. Livet. Många tårar och mycket skratt, kaffet och kärleken är det som håller mig levande. Nystart. Nu.