Monday, November 25, 2013

Helg.



Helg. I lördags var det Advent Fair och barnen var trötta. Fulla av förkylning och host och vintertröttheten som kommer. Vi gick i grottan som var lika magisk som vanligt, åt våfflor i världens längsta kö, gjorde gnome gardens och höll varandras händer. Sen gick vi hem, men jag återvände ganska snabbt till mitt arbetspass. Hittade en väska på marken och utmanade min telefonfobi, ringde senast ringda numret och hamnade hos en husband, ägaren blev superglad! Skönt att göra en god gärning. Det var frost och sol och apelsinorna med nejlikor i doftade så att jag blev helt rusig. Mys. Älskar barn och det var roligt att få hjälpa till. Stå på samma plats i två timmar med varm kaffe och betrakta livet rinna förbi. Bland det bästa jag vet. Gick hem genom kylan och fönstret i huset som jag bor i sken av varmt ljus och barnen vinkade. Kände mig rikast på jorden. Skrik och skratt avlöser varandra och ibland blir det för hårdhänt och jag övar mig på vänlig ton i rösten när jag säger till, tycker själv att jag låter otroligt gnällig ibland, särskilt när dagar känns ovanligt långa. Kryper ner hos L i hans säng varje kväll, virar mina armar kring hans starka, varma, mjuka kropp. Himlen i min famn. Att han är min son och att han växer sig så stor är helt svindlande. På söndagen var L bjuden på kalas, det var så otroligt mysigt att vara där. Med bara honom, då lokalen ligger så nära. Riddartema och L var i sitt esse, vann danstävling och var underbar. Klappade på de yngra barnen och åt upp all mat, blev målad till en tiger. Stolt så att hjärtat värker. Egen och underbar. Uma hade också haft det supermysigt med T och Malie, M somnade så hon fick egentid med pappa. Uma är som sockerdricka. Bubblande, sprudlande och suprbusig. Malie är så gosig, skriker så fort hon ser mig och vill vara nära, nära. Skjuter in huvudet under min haka och snuttar på tummen, världens lenaste panna, näsa, haka, hals, mage, allt. Glittrande ögon. Sitter stadigt och utforskar världen. Min bebis. Vill alltid minnas när du fortfarande var så liten att du fick plats under min haka med ditt huvud. Himlen i min famn. Trots att det är kallt och vissa dagar så otroligt utmattande så är jag smärtsamgt medveten om att den här tiden inte kommer tillbaka. Bebis växer, bebis blir större och till slut stor. Njuter nu.




No comments:

Post a Comment