Internet igen och frihet.

Hej blogg! Internet är äntligen tillbaka, det har varit lite tomt. Inte för att jag bloggar så mycket nu för tiden, men man blir van och bortskämd med den ständiga tillgången. Sommaren 2013 alltså. Ensamt, intensivt, utmattande. Kärlek och trötthet och never ending sorg och smärta och längtan efter mig själv. Mår bättre nu, vet att det kommer att bli bra tillslut. Utredning och skit som drar ut på tiden och nya tider. Jag ska, förhoppningsvis, äntligen få hjälp med L. När man har fått barn så kommer det alltid in nya personer i ens liv, och de snappade upp situationen ganska raskt och har drivit genom mer på ett par månader än vad som har skett på de tre år jag kämpat. Min älskade pojke. Universum tilldelade mig detta och jag ska ro hem min uppgift tillslut. Min största sorg, min största glädje. Ett litet steg i taget.

Har känt mig så instängd dessa månaderna. Tre veckor kvar av total ledighet med alla barnen bara, men det har varit tufft. Sömnlös bebis med ont, Uma i sitt sprattlande, skrikande esse och L med sina svårigheter. Grannarna har byggt om sitt hus och stack iväg på semester till Thailand så kvar satt jag med mina barn och borrar och stenar som sågades och det dundrade genom hela byggnade, hela mitt jag. Mina nerver skälvde. Fan. Inte en till sommar utan körkort. Det lovar jag mig själv. Jag känner mig inte fri! Skrek jag på T, men sen tänkte jag efter. Jag är fri att älska vem jag vill, se ut hur jag vill, tänka de tankar jag vill, läsa den litteratur jag vill läsa, utbilda mig till vad jag vill, nästan. Jag har tillgång till allt läsbart, alla filmer och all musik, nästan gratis. Shit, vad fri jag är! Det borde vara en rättighet for every living being, men så är det ju inte. Det är bara my own mind som kan fängsla mig, på riktigt. Och luften bor i mina steg.