Wednesday, September 8, 2010

"Äh,det väl bara att klämma ut den,eller?"

Och vet du förresten.Det gör inte ont längre,detta med förlossningen.Andas ut och förstår att det är ju lugnt,tiden läker ju.Det hade jag glömt.Ville ju verkligen gå i terapi ett tag.Av den anledningen att jag inte kände igen mig själv.Jag som alltid har älskat människor och orkat lyssna.Plötsligt reagerade kroppen med illamående så fort jag hörde om lyckligt,snabbt och smärtfritt.Intellektet tänkte klokt,men kroppen reagerade annorlunda.Så är det inte längre upptäckte jag idag.

Fann mig i en situation på lekskolan idag.En waldorfmamma med en sju veckor gammal bebis satt och raljerade om lyckad snabb hemmafödsel,vips hamnade jag i centrum med magen och fick frågan om jag hade planerat en hemmaförlosssning nästa gång.Jag ba,alltså nej det går inte.Jag är ett medicinskt komplicerat fall.

"Medicinskt,men arnika då?"-undrade de febrilt."Kejsarsnitt med ettan,åååh stackars dig,det var nog för att du inte hummade och andades tillräckligt ska du se.".

De ville höra allt,gotta sig,ojja sig.Och jag var lugn.

Hon bar sitt barn i sjal oavbrutet,
"det har jag gjort sedan bebisen var bebis,eftersom det är så jag är förälder-sån är jag."

Och jag kände,jaha,sån är du.Du gör så.Du skriver din livshistoria.

Jag skriver min.Det är en så fasligt enkel sak,men vi måste komma ihåg det vi människor.Vi som jämför oss oavbrutet och mår så dåligt över saker som händer oss men inte andra.Det är ju så det ska vara.I am writing my history.Du skriver din.Jävligt fina grejjor det.Och helt unikt.

Känner att det är med den insikten som man VERKLIGEN kan lyssna på en annan människas ord utan att involvera sig själv.Har man den grunden inom sig så är man lika stark som Jesus,banne mig.Tänk att egoism och självtillit leder till ultimat medmänsklighet.

Amen.

Åh förresten ett litet omoget P.S kan jag inte låta bli.

Tycker fortfarande att det är lite roligt när människor med tröstande medkänsla säger till mig att-"nästa gång,nästa gång går det nog Nora,ska du se.För du förstår,har vägen redan banats en gång så går det så snabbt och fint andra gången.

Tack för omtaken,men.Nu är det så att mitt barn föddes inte genom fittan alltså.Orörd väg så att säga.Ödemark alltså.Även kallad "no-head-through-this-hole"- syndromet.
Så undvik helst denna typ av kommenter,helt ologisk.

Vet inte hur många gånger jag sagt "Oh no you don't understand,my pussy is still not wide,it's no baby that has gone through there eeeeh pussy you know eeh no baby..Yes big hole in my belly instead,no,no alien just c-section they call it.Yes yes hole in belly not pussy eeh"

Ja ni ser,obekvämt alltså!

1 comment:

  1. Haha! Du skriver så roligt Nora! MEN, jag känner med dig! Och tänker på dig. Det är så kul att läsa bloggen, Kram Elsa <3

    ReplyDelete