När man är mycket liten.

Inte mer än ett år. Ett år gammal. Men med humor så stor. Vilja, mod, styrka. Gudomligt mjuk, älskvärd. När man är mycket liten. Inte mer än ett år. Men tar sig ut på egen hand, tar över alldeles för stora cyklar och låter vinden slita i luggen så att det kittlar pannan. Tar sig ut på runda fötter mot smutsig mark och rusar, skiner som en sol när pappa kommer hem. Daddy. När man är mycket liten. Inte mer än ett år. Men kommunicerar, distraherar, äventyrar. Äventyrar på stolar och balansgångar och använder lastbilar I trä som säte, likt första parkett mitt i rummet, framför tv'n. Med tummen. När man är mycket liten, inte mer än ett år. Men dansar likt baloo, gosar som en brunbjörn, pussar en om och om igen med öppen mun, ibland sammanknipna små smultronläppar. Kontakta katten, dra i svans. När man är mycket liten, men är en så stor personlighet. En så stor personlighet och karaktär i den där lilla kroppshyddan. Inte mer än ett år. Men rusar likt en röd liten prick i kylan, mot stormande vågor. Och solens strålar lysa över dig, du människobarn. Du vilda. Du trygga. Du envisa, du gudagåva. Inte mer än ett år gammal. Men du har alltid funnits inom mig. En saga ej berättad än. En stjärna på mitt himlavalv, det stora mörka blå, evigheten. Inte mer än ett år. Kärleken oändlig.