Monday, April 8, 2013

Lugna Måndag.

Efter en vecka av solljus och högt tempo har vi en måndag med moln och lugn. Barnen är trötta, och vi slappar mest i trädgård och i soffan. Igår var barnens farmor här över dagen, jag fick mig ett break och vilade uppe på rummet. Lagade mat och pysslade. Lughán har en evcka kvar av sitt påsklov, som i England är 2,5 veckor långt, men det går faktiskt bra. Trots att de bråkar mycket och jag är lite handikappad i kroppen så tuffar det på. På torsdag kommer min vän Ea hit och stannar i York fyra dagar ungefär. Så roligt :) Är lite galen när det gäller "nesting". 36 fullgångna veckor idag så med lite tur är det ca 4 veckor kvar. Bonar och har mig. Tog med mig min syster som är här till stan i lördags, sol och varmt. Hon fick hjälpa mig att bära. Vänder upp och ner på hemmet trots foglossning from hell och stressar runt för att få allt klart. Busy bee. Har väldigt ont i rygg och mensvärk och foglossningen, men har fått vila från värkar nattetid de senaste dagarna, och ischias nerven har också hållt sig lugn. Inga kramper heller den senaste veckan. Jippie! Med tanke på att jag förra söndagen inte ens kunde ta mig hem från affären på egen hand så är det ju en helt mirakulös recovery :)) Bäckenet bara låste sig och folk glodde på mig som om jag födde barn hehe. Håller tummarna att det inte blir värre igen. Bara "vanliga" gravidsymtom med andra ord. Förlovningsringen sitter som en smäck på mitt tjocka finger. Känner mig väldigt connectad med bebis i magen. Som om hen redan är här. Vet när hen sover, har party, busar etc. Det är en galen bebis. Ganska liten. Liten och galen. Sparkar så att det känns som om att livmoderväggen inte är stark nog att ta små vassa tår och knän. Lucky number 3 haha, var det nummer tre som skulle sova bättre eller? ;-) Min och T's genetiska cocktail skapar inte lugna barn. Det har jag konstaterat från början. Mina underbara barn. Imorgon väntar barnmorskemöten gånger 2, både på sjukan och i hemmet. Föredrar i hemmet såklart. När Lughán får lyssna efter bebis hjärtljud och hela familjen är delaktig. Som det ska vara. Väldigt mycket kärlek mitt i allt det trötta. Tacksam varje dag att jag får leva och att ha lungor att andas med, luft att andas, barn att kyssa, människor att prata med. En man att älska.

No comments:

Post a Comment