Glaskupan.

Min Lughán. Mjuk och eftertänksam. Min funderare. Du lever i din bubbla, på din egen planet. Får påminna mig om att den är helig, att jag ska inte bryta den. Ibland blir man så frustrerad och vill dra ur dig likt en magnet men du vibrerar därinne som en fjäril i en glaskupa. Jag ska inte störa. Får sluta mina händer bakom ryggen och hålla i mig själv och hela min vuxenhet och sluta ögonen. Rör inte den knopp som tar sin tid att blomma. I dina ögon bor världens största djup och glädje, varma, pulserande. Ekorrådran i dig, buskillen, den som inte räds hyss. Du som är så sugen på livet och äventyret och tar dig an större saker än din kropp klarar av ibland. Du som vänder ut och in på dig själv för att reta gallfeber på din omgiving, du som är världens mest lekfulla själ, du menar aldrig något illa. Vibrerande och känslig mitt bland all tyngd, du faller lätt på rötter och gråter som en hjälplös valp i min famn. Jag är under dig, det är jag för alltid. Beundrar dig på avstånd, betraktar en individ som en gång lyftes ur mitt inre, lyftes genom luften, glittret i min själ, du var ljuset i min mage. Det var du. Jag vred på mitt huvud och i tårdimman och febern såg jag det väsen som föralltid skulle förbli mer än jag. Där var du, större än livet. Allt var blod men du var ren. Gyllene och med blicken fylld av universum. Och jag svaldes ner i brådjupet och den svindlande, surrealististiska verklighet det innebär att var mor. Tror jag haltade ibland. Med kroppen hårt virad och förlamningen. Känslan av oförmögenhet och otillräcklighet, tills jag förstod att det är ju du som leder mig, kärleken som man följer. Det krävs så otroligt mycket mod, nakenhet och sårbarhet. Världens läskigaste resa. Du ska veta att jag är världens stoltaste mamma åt dig. Gläntar på gardinen i rummet där jag haft lekgrupp med Uma. Det är motljus och höst och kallt och många barn som leker. Mitt bland alla står du, blåbärspojken och lyser. Självständig och modig. Vilka framsteg du gör! Jag hinner inte med baby. Dina steg på vår jord som är så väldigt viktiga. Framtiden i din hand, så fruktansvärt dyrbar. Kraftfull men bräcklig på samma gång. Att jag skulle råka skaka dig, skaka din glaskupa, krama för hårt. Barn är som blåsbubblor i vinden. Du bär på skönhet, färg, mångfald, magi. Låt dem inte peta hål på dig. You are more than a superstar älskling. Alltid i mitt hjärta, aldrig utan dig. Mitt hjärtas glitter.