Hon är så otroligt ljus mitt lilla frö. En stor medvetenhet och skärpa. Klarsynt och snabb. Känslig. Mitt skrutt. Mormor har varit här sedan i fredags. Åkte idag, eftermiddag. Uma har älskat att ha mormor här. Hela dagen i fredags så längtade hon efter mormor. Kramade henne hårt och länge när hon kom. Hon är en sådan himla trooper. Det är svårt med Lughán, att vara lillasyster till honom är verkligen inte så lätt alltid. På utflykter och annat så är hon alltid så otroligt fin, kanske för att hon vet att det redan är så svårt i allt det praktiska kring L. Och även med Malie såklart. Jag ser till så att hon får mycket utrymme i vardagen att uttrycka sig och skrika av sig. Enskild tid med bara henne och långa konversationer innan läggdags. Hon är fortfarande så liten i kroppen, så det är lätt att svepa upp henne i famnen. Hon bär på så otroligt mycket värme och ljus i sin lilla kropp. Hennes tindrande ögon och välvilja. Hennes djupa förlåt när hon har tagit för hårt i en kattunge. Hennes galenskap och eviga studsande. Hennes känslighet för höga ljud och djupa rynkor och buttra put. Min vaniljdröm. Idag åkte mormor hem igen och Uma grät. "Varför måste du åka?" Kommer snart igen. I sommar.
No comments:
Post a Comment