Vardagsstress, trasiga datorer och money troubles. Dammråttor, skrik och bråk. Utredningar, sömnlöshet, smutsiga hörn och onda leder. Tankar som snurrar, orosmoln och framtidsångest. Och mitt i denna stormande hav, där svåra spillror guppar omkring och skaver mot varandra, står tre vackra, strålande, lysande själar som fyller mig med ett sådant ljus och en sådan värme och en sådan tacksamhet. Tänk, att när jag blev mamma så trodde jag att bara en slags verklighet fick finnas till. Den fläckfria, den undersköna. Med tiden förstod jag att de två sidorna inte är separerade, utan att ljuset och mörkret är sammanlindade, omfamnande, virar sig kring varandra. Med tiden förstod jag att det onda och det goda stod i en beroenderelation till varandra. Med tiden förstod jag att det onda och det goda, kommer från samma källa, enas och blir ett. Att vara mamma kan kännas som ett kramande, kvävande lock, men kan också kännas lika fritt som en flygande fågel. Frihet i varenda vrå av min kropp, högt uppe svävar jag, jag är hög på luft och kärlek. Dånet av ansvar och frihetsbrus ryms i ett och samma bröst, i mitt bröst. I mitt lilla ynkliga människohjärta. Allt är skört och starkt på samma gång.
Späckhuggare har en del av sin hjärna som inte vi har. Känslosystemet är mycket större och mer avancerat än vårat. Tänk att man håller dem i fångenskap och separerar mammor från sina barn. De känner fåglarnas vingar och krampångesten i sitt bröst minst lika mycket som oss människor. De känner mer. Och så blir de så jävla misshandlade och dumförklarade. Och tillslut får dem en psykos och dödar en människa eller två i fångenskap. Och börjar kallas för killer whales. Och då kan man börja fundera över att något inte står rätt till. #freetilly
No comments:
Post a Comment