Sol. Stundvis sol. Det har verkligen varit kallt också. Jättekallt. Men idag var värmen ett faktum och A är här, lillasyster/moster. Barnen är glada :) Denna vecka sitter jag min tenta, om jag får godkänt kommer jag att vara världens gladaste person! Längtar efter andra böcker, mindre press. Det har varit många prov detta år, vill ha sommarlov nu. Och mitt i allt växer barnen upp. Lughán är en pojke med skor, byxor och kammat hår. Som springer efter kompisar och kommunicerar. Sitter i ring och spelar kort. Uma ville också vara med i ringen. Han sa till sina vänner att de fick välkomna Uma in, för hon är minsann hans allra bästa vän. Stadiet då han fortfarande är så stolt så att han spricker över mamma, pappa och systrar. Han växer upp men är låter sig fortfarande kramas och pussas på. Älskar honom så mycket. En jäkla ära är det! En gåva och en ära. Uma, känselsprötet. Hon krisar. Så mycket energi i den lilla kroppen. Konstant behov av närhet och närvaro. Klättrar på bordet, klättrar överallt. Är som ett eteriskt, rosa fluff med världens bit i. Arg liten hund. Ibland mjuknar hon. Min eld. Min vind. Mitt yrväder. Håller Lughán i handen och leker. Älskar spel, att baka och att hjälpa mig i köket. Hacka grönsaker. Älskling. Och Malie. 14 månader på torsdag. Tiden, tiden, tiden. Min mjuka, bestämda, sociala, dansande, tumsugande, gosande, apälskande lilla husmus. Min bebis. Din doft, kurvor, gestalt närvaro inte mer nu.
No comments:
Post a Comment