Första advent kom och gick, likaså andra. Nu står vi redan inför tredje advent på Söndag, och snart är julen här. Har inte dekorerat så mycket hemma än, men vi har bakat desto mer. Tre satser lussebullar, pepparkakor, chokladkakor med ingefära, pepparkakemuffins. Jag kör fortfarande ganska mycket, går på kurs. Läxor och barn och hus och djur. Mörkret gör att man blir invirad i någon slags hölje, ett slags vilotillstånd, trots att jag stressar som en galning. Man tar sig genom en dag i taget, alltid fullt ös. Ingen snö än. York är en väldigt gammal stad, gränderna är inte skapta för julshopping precis, men det skrämmer inte människor, det shoppas ändå. Det myllrar! Turistbussar som vältras in, vassa armbågar och svettiga pannor, svordomar och trängsel. All in the name of love liksom. Trots att jag inte går galen på prylar av ekonomi skäl, och trots att vi firar jul bara vi fem i år, så känner jag av jukstressen jag också. Märkligt. Bockar av min lista i raketfart utan att hinna njuta eller andas. Nästan promenaden hem från kursen en gång i veckan som får mig att känna och tänka efter mest. Stjärnklar himmel, klar luft. Pumpad på energi av kurskamrater och hela stan är prydd med juldekor och ljus. Mitt York. Jag älskar den här staden, sedan jag satte min fot här för första gången. Malie kryper, sitter, står lutad mot möbler som stöd. Pratar mycket, dadda och diddi och mamamamamamaamamama. Är helt ljuvlig. Tänk björnunge, så är hon. Glad och självständig, envis och öm. Silkeslen panna mot min bröstkorg och tummen i mun. Älskar när hon har syskonen runt sig, då är hon som gladast. Mjuk, hela hon. Själ, hjärta, kropp. Tacksam.
No comments:
Post a Comment