Tuesday, July 10, 2012

Oh soul, you worry too much. You have seen your own strength. You have seen your own beauty. You have seen your golden wings. Of anything less, why do you worry? You are in truth the soul, of the soul, of the soul.

Har precis varit uppe hos Uma. Hon har oroliga kvällar för tillfället, somnar senare än vanligt, vaknar en timme efter det och vill inte någonting alls. Bara skrika. Vaknar tidig morgon. Arg om dagen. Liten, liten arg myra. Med dunlätta lockar och bekymrad uppsyn. Mjuk, arg kerub. Lughán drar sig undan en del. Det blir lätt för mycket. Han har två lägen. Overspeed eller underspeed. Tar in allt i varje por, som en våg som sköljer över med för stor kraft. Oroar mig för framtiden. Måste fixa möte med pedagoger och sammanställa texter. Min blivande treåring. I det parallella universumet han lever i. Jag får komma in. Vara en del av det underliga, magiska, heliga. Kanske annorlunda men perfekt ändå. Säger så många roliga saker. Går så nära, nära huden. Sitter med tung, mjuk krpp uppkravlad i mitt knä och snuttar min nacke, klappar lurvigt huvud.
Imorgon är det sista toddlergroup för honom. Visst, jag och Uma fortsätter i samma grupp i höst, men sista för Lughán. Det blir bara han och jag. 1,5 åriga lillasyster a.k.a geléhallonet stannar hemma hos mormor. Fett lyxigt, sa den trötta mamman. Känns konstigt att det är sista gången. Min allra första "sista gång" som förälder. Älskar er in i evigheten.

No comments:

Post a Comment