Mmm. Gudomlig är hon. Inte riktigt människa än, mer ett litet väsen. Ett litet skrynkligt, varmt, pruttande väsen. En liten skogsmus. Hon känns lugn, men man ska nog inte ropa hej för tidigt hehe. Men just nu: Lugn. Så länge hon får vara med mig. Övade lite att snooza i vagnen men det gick sådär. Magen är himla öm och irriterande men har ändå stor beundran för vad den orkar. Idag kröp Uma upp bredvid mig i soffan och det var så mysigt. Min kropp orkar ju inte mycket så saknar henne så. Lughán är fantastisk med M och klappar henne hela tiden, Uma håller henne också ofta. Imorgon är T tillbaka på jobbet igen. Hjälp. Be en bön för den stackars kroppen. Nu ska jag och Malie mus sova. Mitt yngsta hjärta.
No comments:
Post a Comment