Ser körsbärsträdet genom både vårt sovrumsfönster och vardagsrumsfönster. De två platser jag och Malie spenderar största tiden med att amma. Så otroligt rogivande med virvlande körsbärsblom i luften och en nyfödd bebis som sover vid bröstet. Natur och barn. Vacker tid. Våren är min favoritårstid, särskilt med barnen. Trädgården grönskar och det gör ingenting om man blir blöt. Insekterna är många och intressanta för små ivriga barnafingrar. Uma är familjens insektsexpert och hittar alltid de allra minsta insekterna med sina stora blå. Barnen har varsin liten blomspruta som de alltid har med sig. Uma kryper alltid nära gräset och vattnar omsorgsfullt grässtråna medan Lughán siktar mot himlen. Malie somnade på T's arm imorse så jag smög upp till barnen. Det hjälpte att jag inte hade bebis med mig för Uma ville kramas direkt. Första spontana kramen sen Malie kom och det var ljuvt. Saknar att kunna lyfta upp henne och bolla med henne. Hon är gärna med och hjälper till när det byts blöja och vill alltid slänga ut påsen. Undersöker Malie's fingrar noggrant. Imorse ramlade M's navelsträngstump av. Välkommen till jorden. Hon är så ljuvlig och lat och cool. Latmask. Så länge hon är med mig och tutte är hon happy. Nära, nära, nära vill jag ju också vara. Jag är öm om magen efter att ha gått till registreringskontoret med M igår, minsta lilla ger mig bakslag. Igår fick även stygnen komma ut och det var obehagligt men befriande. BM tyckte att mitt ärr såg ovanligt fint ut för att vara tredje barnet och det blir man glad av att höra :) Tyckte jag såg fräsch ut. Yes, yes - vad lite smink kan göra ;-) Jag känner mig bara så välsignad. Inget tecken på infektion heller. Third time lucky. Hoppas att det fortsätter att gå i rätt riktning nu. Malie hade bara gått ner 55 gram så jag fick beröm för amningen också och det är otroligt skönt att det funkar även en tredje gång. Vill som vanligt stanna tiden då de växer så fort. Spädbarnstiden är som att vara konstant hög på kärleksdrog. Skrattar och gråter om vartannat. Gråter över hur fin hon är och hur mycket jag älskar henne och L och U och hur mycket jag inte vill att tiden ska försvinna. Gråter över hur lyckligt jag är och smärtan och längtan efter min kropp. Det är fortfarande så overkligt att hon är här nu. En vecka gammal imorgon. Brinner mitt hjärta.
No comments:
Post a Comment