Sorg.

Mer påverkad av det som skett i Norge,än vad jag trodde möjligt.Har mycket svårt att skriva något vettigt.Har svårt med vardagen.man vänder sig till sina barn och bara "välkommen till världen.Här råder rättvisa och demokrati"..

Men jag beundrar Norge,som håller värmen.Jag är också varm,men jag är också lite rädd.Rädd för att ha gett två barn livet i en värld som är.Kall.Just nu är det kallt.Låt barnen,snälla barnen iallafall,få vara varma och trygga.Barnen och ungdomarna.Låt dem vara varma.Framtiden och ljuset.

Utanför mitt fönster flyger fladdermössen i trädgården,och min lilla familj sover.Ett bilalarm har gått av ute i natten,fönstret till vårt sovrum är öppet tror jag.Hoppas inte Uma vaknar.Imorgon jobbar Tom och på torsdag jobbar Tom.Räknar ner till födelsedagen,mest för att jag får ha Tom hemma då,my partner in crime.Lover,boyfriend,boat.Det blir nog ok.Fast känner mig ensam...Har ju ingen förutom Tom här.Det är ett surrealistiskt liv.Sommaren snurrar fort,medan vi bara snöar bort.

Ska krypa ner i varm säng med the man.Gaah,förresten.Mötet hos Osteopaten gick verkligen skit idag.Hon.Bara.Skriker......So very charming halva tiden och so very not charming resten av tiden...Men det är ok....Älskade levande,leende,skrikande barn,med hjärta som slår.Aldrig ska jag sluta älska dig.

Vi tänker på Norge.

Nirvana

Ville bara säga att allt är så mycket bättre nu.
Att ibland når man botten,precis innan man åker upp till ytan igen.
Tar första andetagen utan smärta,trevandes.
Barnen visar vägen till ett hjärta utan sorg.
Jag tror att jag är en sådan som måste pumpa ur mig all skit,
innan jag kan gå vidare.
Det funkar inte att bara svälja och aldrig närma sig det som är svårt,
att gömma undan.
Jag måste älta för att nå nirvana.Men man måste såklart vara försiktig så att man inte blir förblindad av sitt eget tankehjul.Råkar fastna någonstans därinne i all sorg och förhårdad.Det är en konst att lära sig att bli mjuk och att känna sig upprymd och lätt igen.
Nu är jag ute på andra sidan.
Vägen är fortfarande lång att gå,men vid vägkanten blomstrar ljuset.
Ingen ilska eller bitterhet,bara tacksamhet och lyckliga tårar över allt jag är välsignad med.
Lättnaden sköljer genom min kropp som sockerdricka.
Små försiktiga bubblor av mitt gamla jag,men även mitt nya.
Jag gillar den jag är och den jag har blivit!
Hon är cool.

Älskade Tindra

Tindra Morén Lindroth

Published with Blogger-droid v1.6.8

Det gör ont.

http://www.dn.se/kultur-noje/per-oscarssons-liv-i-bilder

Snart

Det börjar närma sig året nu.Om mindre än en vecka.Älskade Lughán.Det gör ont och känns härligt att minnas.Så här låg vi mest hela tiden,du och jag.På sjukhuset.Vågade inte röra på mig eller sova.Det gjorde för ont och jag var så rädd att jag skulle försvinna och tappa dig.Istället låg jag där vaken och tittade på dig där du låg och sov.Ibland andades du ut långt och ljudligt och smaskade med läpparna,jag smekte dina tinningar och virvlarna i ditt hår och din lilla näsa.Varje gång jag blinkade såg jag stjärnor och det var tyst tyst förutom alla maskinerna som pep.Det var du och jag.I vårt egna universum.Precis som det var när du var i min mage och våra hjärtan var ett och samma.Kom ihåg den där natten dagarna innan du kom då jag smekte stora magen och tänkte "Han vill inte komma ut."Och det ville du inte heller.Du ville stanna.Men du kämpade och kämpade.Vi kämpade för varandra.Jag kämpade för dig som jag alltid kommer att göra.Och vi överlevde du och jag.Du är mot alla odds stor och stark och jag,jag klarar mig jag med.Fast ibland känner jag mig sådär ruskigt förhårdnad som bara man kan göra när man legat och sedan kämpat sig igenom alla vassa armbågar och klämmande händer och fingrar utan känsla.
Men inuti är jag mjukare än kola.En mjukhet jag aldrig kännt förut och den är för dig,min son.För trots att du blir stor nu,sparkar och skriker,protesterar mot både mamma och livet ibland.Så älskar jag dig så självklart,så oändligt stort och smärtsamt intensivt att mitt hjärta blöder.
Aldrig någonsin tvivlar jag på att kärlek,helig ande och hopp inte finns sedan Du kom.För allt detta finns inom dig så synligt självklart.

We are the Planets and you are the Sun-Lughán,I love you.