Min älskade bebis.

Igår kväll flög Lughán genom rummet medan jag satt och ammade och krockade med Malie's lilla älskade huvud. Det var den hårdaste smällen jag upplevt, och min älskade lilla tjej frös i famnen. Skrek sig blå, blev slapp och tyst. Ambuland och kroppen täckt i elektroder, hennes ögon där i ambulansen. Bad till Gud som jag aldrig gör. Hon var så blek och huvudet svullnade upp, värsta känslan. Första gången sedan hon föddes som hela kroppen och hjärtat revs i tusen bitar. hennes milda, mjuka ögon, hennes snälla, snälla lilla själ och person. Och jag såg ner på hennes ansikte på britsen, viskade, "älskar dig så mycket. Älskar dig, älskar dig, älskar dig. Mamma kan inte leva utan dig. Jag kan inte leva utan Malie. Har suttit med sirenerna så himla många gånger förut, suttit i akutrum så många gånger. Man blir helt nedbruten tillslut. Hon har spytt ett par gånger inatt men är stark som en oxe, såklart. Född i oxens tecken till och med. Jag mår fortfarande illa efter shocken. Så himla snälla ambulanskillar jag hade att göra med. Människor man aldrig glömmer. Är tacksam för de mötena, de ger hopp för livet. Och tacksam över min lilla tjej, så oerhört. Livet vänder snabbt. Man vill vara stor och cool men blir så liten i sådana situationer, hjälplös. Älskade Malie. Så tacksam över att mjuka, dyrbara, gudomliga lilla du, kom till mig, till oss. Världens snällaste lilla person. Så underbar. Alltid nära, aldrig utan dig. Precious little one.

Hej!

Idag har jag varit väldigt skakig.Som ett darrande asplöv ungefär.
L klättrade upp på en stol och dök ner på ett element.Jag mådde illa.Han skrek.
Gnagde på någonting i munnen.En bit av.Framtanden...
Alltså.jag tycker inte om att vara mamma när det är läskigt.Och det är det ibland,som då.Idag.

Då tiden står stilla och man har vänt ryggen för att sätta på en cd och man hör ett brak och ens älskade bebis ligger i en ihopknycklad liten klump vid elementen och elden av rädsla,skam,och smärta far som ett spjut genom kroppen.Varför skulle jag byta till Levellers för,varför kunde jag inte lyssna klart på The Very Best of Sting and the Police.

Men man kan inte spola tiden så,trots att jag gör det hela tiden.

Det där förbannade elementet,som jag har gått omkring och funtat på hur jag ska göra för att han inte ska ramla.

Min älskade,älskade lilla pojke.Och ett stort hål i framtanden.Som kommer vara där tills den ramlar ut av sig själv när tandfen kommer och bla bla bla....


Buuuääääääääh.Så himla sorgligt.

:'( :'( :'(