Nirvana

Ville bara säga att allt är så mycket bättre nu.
Att ibland når man botten,precis innan man åker upp till ytan igen.
Tar första andetagen utan smärta,trevandes.
Barnen visar vägen till ett hjärta utan sorg.
Jag tror att jag är en sådan som måste pumpa ur mig all skit,
innan jag kan gå vidare.
Det funkar inte att bara svälja och aldrig närma sig det som är svårt,
att gömma undan.
Jag måste älta för att nå nirvana.Men man måste såklart vara försiktig så att man inte blir förblindad av sitt eget tankehjul.Råkar fastna någonstans därinne i all sorg och förhårdad.Det är en konst att lära sig att bli mjuk och att känna sig upprymd och lätt igen.
Nu är jag ute på andra sidan.
Vägen är fortfarande lång att gå,men vid vägkanten blomstrar ljuset.
Ingen ilska eller bitterhet,bara tacksamhet och lyckliga tårar över allt jag är välsignad med.
Lättnaden sköljer genom min kropp som sockerdricka.
Små försiktiga bubblor av mitt gamla jag,men även mitt nya.
Jag gillar den jag är och den jag har blivit!
Hon är cool.