Belly matters

Kära mage.
Inte räds jag din fulhet,inte.För vad är egentligen fult...?
Varför är det så fult att våga vara ful som kvinna...?och vad ÄR egentligen FULT..?
Mjuka ränder och krusningar,rynkor och vågor.
Allt är bara så mjukt,och fint.
Här har mina två barn bott och växt sig stora,från ett litet,litet frö.
Bott i det allra heligaste av rum.Hur kan jag känna att detta är fult..?
Jag för magrevolution mot min omgivning.
Genetiken bestämmer hur vi ska se ut.
Jag har ärvt min pappas hud.Lätt för att få bristningar.Min mamma hade inte några bristningar alls och födde barn mycket lätt.Jag har antagligen ävnen ärvt min pappas mor,min farmors,kropp när det gäller att föda barn.
Hennes förstfödda son dog efter en flera dygns lång förlossning där han inte orkade kämpa mer.De två andra förlossningarna var också svåra,men både pappa och hans syster överlevde.
Jag undrar hur det var att vara ung kvinna på den tiden då man ingen hjälp fick,efter att ha förlorat sitt barn.Att ligga ensam på ett sjukhus med vita väggar och ingen pratar om det. Det förbjudna som skall fortsätta att vara osagt.För all framtid.
Jag blir snurrig och kall av att tänka på detta.Förtvivlad.

Jag tackar dig,du lilla mage,tacksam över vad du har lyckats bära fram inom dig.
Jag ska för alltid älska det faktum att min kropp har burit fram liv i form av L och U.
Mina två barn.
En Son och en Dotter.
Rynkor och bristningar och slapp hud spelar inte så stor roll när man har ett friskt hjärta som slår och två friska barn vid sin sida.

Vi ska vara stolta!
Nu vet jag att även min mage kommer att bli bättre med tiden,
efter att alla barn är födda och rätt träning,så kommer jag att se bättre ut..

Men...

Jag vill ändå ha sagt att det spelar ingen roll hur jag än ser ut i slutändan!
Inte för att jag inte bryr mig om skönhet,för det gör jag.
Men vad skönhet ÄR för något,är däremot ämne för diskussion.
Min mage ser inte ut som den borde enligt idealet,men vilket ideal undrar jag?
Jag tycker att min mage är vacker!
Jag tycker varje mage som burit på ett barn är vacker!
Ingen kvinna ska skämmas eller gömma sin mage som om det vore en hemlighet...
När ska vi sluta att skämmas....?

Jag tycker att det är vackert med mjukt.
Jag tycker att mitt ärr är vackert,oftast.Ibland känns det obekvämt och smutsigt,
men det går inte att undvika det,det är en del av min kropp som jag lär mig att älska.
Det är en symbol för kamp och frihet och sekunden,ögonblicket då mina barn kom till världen,med lyckotårar och lungor fyllda luft och själar genomsyrade av kärlek och ljus!
En symbol för livbärare,en symbol för frihet.Mina barn!Deras födsel.Min kropp!

Jag är STOLT!

Våga att älska det som andra tycker är fult.Det som andra tycker att du ska gömma bort.
Våga att inse sanningen och verkligheten.
Våga att välja att inte följa med strömmen.
Våga att stå upp för dig själv.
Våga att känna ändlös kärlek till den kropp som inte var som den än gång var,
men har förändrats till det bättre av att ha burit Ditt barn.
Våga att inte bry Dig.
Våga att vara Du.
Våga vara stolt.

Att i sanning INTE bry sig om vad andra tycker och tänker om mig och min kropp är den vackraste av egenskaper.Frihet.Jag är fri.Kvinnan är fri.