Mer påverkad av det som skett i Norge,än vad jag trodde möjligt.Har mycket svårt att skriva något vettigt.Har svårt med vardagen.man vänder sig till sina barn och bara "välkommen till världen.Här råder rättvisa och demokrati"..
Men jag beundrar Norge,som håller värmen.Jag är också varm,men jag är också lite rädd.Rädd för att ha gett två barn livet i en värld som är.Kall.Just nu är det kallt.Låt barnen,snälla barnen iallafall,få vara varma och trygga.Barnen och ungdomarna.Låt dem vara varma.Framtiden och ljuset.
Utanför mitt fönster flyger fladdermössen i trädgården,och min lilla familj sover.Ett bilalarm har gått av ute i natten,fönstret till vårt sovrum är öppet tror jag.Hoppas inte Uma vaknar.Imorgon jobbar Tom och på torsdag jobbar Tom.Räknar ner till födelsedagen,mest för att jag får ha Tom hemma då,my partner in crime.Lover,boyfriend,boat.Det blir nog ok.Fast känner mig ensam...Har ju ingen förutom Tom här.Det är ett surrealistiskt liv.Sommaren snurrar fort,medan vi bara snöar bort.
Ska krypa ner i varm säng med the man.Gaah,förresten.Mötet hos Osteopaten gick verkligen skit idag.Hon.Bara.Skriker......So very charming halva tiden och so very not charming resten av tiden...Men det är ok....Älskade levande,leende,skrikande barn,med hjärta som slår.Aldrig ska jag sluta älska dig.
Vi tänker på Norge.
No comments:
Post a Comment