Vet ni.Att blogga är mitt beroende.Min luft.Jag vet att jag inte precis är nån classic blogger deluxe,utan mest skriver massa konstig mix-röra.Men.Det betyder mycket.Det blir märkbart,speciellt nu när jag bloggat mindre.Blir lätt irriterad,deprimerad,trött,är tungsint,får dåligt självförtroende,självkänsla.Sen skriver jag åh jag bara;tjoheej vad livet är najs ändå.Typ känslan efter en stor gråt-session,eller känslan efter att ha träffat en kär vän man inte sett på länge.Känslan då du inser att den du är så himla kär i,också får hjärtklappning av dig.Känslan då du nyss fått veta att du väntar barn med honom.Hjärtat och stegen lätta.Frihet.Folk brukar fråga hur jag får tid att skriva.Man skulle väl kunna säga att vi prioriterar det här hemma.Jag är hemma non stop med mina barn.Lughan börjar inte förskola tills han är 3.5-4 år.Att vara mamma är min största jobb,att skriva är mitt andra.Vissa solar solarium,tränar,shoppar,tittar på film.Jag skriver för att leva.Det spelar egentligen ingen roll VAD jag skriver.Bara jag gör det.Ibland bloggar jag i ruset,ibland måste jag be Tom ta barnen en halvtimma på kvällen så att jag får skriva av mig.Ibland är behovet så stort att jag inte kan se klart,eller börja dagen innan jag får den där tanken ur fingrarna,via tangenterna.I allra högsta grad,min drog.Skulle välja att få ur mig en tillfredsställande text framför pretty much allt annat.Hellre grotta än dansgolv.Tiderna förändras.Lulles födelsedag är på söndag,imorgon kommer syster S och på onsdag i nästa vecka åker dem hem.Mamman också alltså.Sedan kommer jag tillbaka.Med bilder och texter å så.
Published with Blogger-droid v1.7.0
No comments:
Post a Comment