Tänker på Norge.Kanske mest på ön och ungdomarna.Den skräcken och kylan.Och att det är någons barn.Att varje själ i ljus som släckts har människor,familj som älskar,såsom jag älskar mina.Hon på bilden,honungsmjuk,rolig.Största skrattet.Vill skrika Ronjas vårskrik,av kärlek.Han,mjuka,sköra,starka,glödande smörklumpen,aka pralinen,som sover i rummet bredvid.Deras varma små kroppar.Jag tänker på er,Norge.Alla någons barn,många liv och hjärtan i bitar,i kras och kris idag.Förbannade idag.Ber."Gud som haver barnen kär"..Frid.
Published with Blogger-droid v1.7.2
No comments:
Post a Comment