En liten stjärna.

I fredags fyllde min minsting 3 veckor. En liten stjärna som glittrar och värmer upp hela mig, leder min väg med sitt ljus. Det gör dem alla tre. Svårt att förstå hur tiden kan gå så otroligt fort. Hon växer i rekordfart och har redan börjat att knubba till sig :) Hon är underbar. Det har varit en varm dag, både igår och idag har solen stekt och det har varit så skönt! I torsdags haglade det och i fredags regnade det, så det har verkligen varit en total helomvändning på vädret, från vinterkläder till bara armar och ben över en natt! Glass och sol och mys. Uma är fantastisk ute i trädgården, en fröjd att se dem utan overaller och vinterskor. Så skönt att de är så befriade och kan plaska hur mycket de vill med vatten och sand, leka med myror och titta på spindlar och hönsen. Igår hittade vi en skadad fågel som vi tog till veterinären. Tror nog att det blir lite svalare igen i nästa vecka, men nu njuter vi. Malie har sovit ute i trädgården i sin vagn med bara en tunn filt över sig. Lycklig liten husmus. Jag har börjat må lite sämre igen. Slutade med mina tabletter i onsdags och det kändes som att skaka av sig en tung riddarrustning, hatar skiten med varje fiber i min kropp. Så igår när smärtan började att smyga sig på igen så föll jag inombords.  Att vara sjuk med småbarn efter barnafödsel är som att betrakta sitt liv genom en glasbubbla. Totalt fängslad. Man kan inte riktigt vara i nuet med hela sitt jag för man har så otroligt ont och är så orolig och kraftlös. Ovissheten om när och hur man ska börja må bättre är jobbig att gå runt med. Tålamodet är sämre än vanligt så klart. Tröttheten större. Och tablettknaprandet är som att svälja gift. Bojkottar skiten om infektionen är tillbaka. Får gå till en homeopat eller något, som ser kroppen som helhet. Jag avviker ju redan från hur en klassisk kropp fungerar inom både förlossning och läkning, så det känns inte som någon idé att hänga i vita, sterila korridorer och kissa i burkar och bresa med benen och spräcka varje ådra i sin kropp med nålar och prata med högsta höns som ingenting vet om mig som person. Lughán är helt ledig nästa vecka så det blir nog ganska tufft. Hans mornar på lekis är precis vad vi alla behöver, Uma är miss galenpanna så jag har nog med spring som det är :) Lughán och Uma bråkar så otroligt mycket så ibland känner jag mig alldeles okapabel till att tackla deras konfrontationer med min svaga, sjukliga kropp. Får panik i hela mig över att min älskade lilla mini-hjärta snart fyller 1 månad. Det suger att vara sjuk när barnen är som minst. Jag klarar ju allt i vanliga fall, jag kan ta sömnlösa nätter och galna småbarn, bara jag får ha min kropp. Min kropp, min kropp. Läk.