Lite småkär i dig, Malie.

Älskade lilla mjuka korvgumma. Hon är som en knubbig liten prinskorv som man bara vill pussa ihjäl. I två hela nätter och två hela dagar har hon skrikit konstant p.g.a antibiotikamagen jag har givit henne via bröstmjölken. Det gör ont i hela mig att det är mjölken som ger henne smärta. Idag var jag hos läkaren igen och fick mer antibiotika, en vecka till. Bara en vecka till sen får vi se. Ultraljud bokat. Konstigt att önska de medicinerade dagarna bort samtidigt som att de är så dyrbara med en nyföding. Vänjer mig aldrig vid den kombon. Att vilja försvinna från det onda och tabletterna samtidigt som jag vill vara, med henne. Vara med dem. Fånga vardagen i en liten helig såpbubbla av kärlek och närvaro och stanna där, stanna här. Lägger mig ner nära, nära Malie där hon ligger på filten och viftar med sina små armar. Tar in hela hennes lilla väsen, mjuka, lena, snabba små sötdoftande andetag. Näsa mot näsa, panna mot panna. Mitt hjärta, mitt hjärta, mitt lilla älskade hjärta. Andas jag den luft du andas. Du är himlen i min famn. Helt gudomlig är hon och kärleken är så stor. Hon växer så mycket att det är helt galen! Så lik Lughán och så lik Uma, men samtidigt alldeles egen. Det är magiskt. Väldigt berörd är jag. Med fötterna hastigt instuckna i mina lila skor mot grått golv på sjukhus, med antibakteriell handsprit och britsar med tunnt papper som det går hål på, med kissprov på nålstick på kläm och känn så ligger hon där i sin bilstol och glittrar. Ett alldeles nytt liv, och det värker i hela mig. Och det är det som är den gyllene tråden som väver samman livet. Kärleken som gör så att man orkar även när det tar emot. Relationerna vi har till de personer som verkligen betyder något. Allt annat är bara kulisser som ekar tomt. Kärleken är det som fyller en och det som bär en. Magiska mötet med dig Malie, i Maj 2013. Det är min gyllene tråd som håller mig samman just nu. Och Umas lätta guldlockar och Lugháns bruna blick och underliga små egenheter. Toms varma fasta hönder som älskar det som är trasigt, kanske mer än de delar som är hela. Då vet man att man har guld i sin ficka. När man har en kille som älskar det trasiga mest. Finaste mannen jag någonsin har mött, lucky me.