Antingen är det vårtröttheten som regerar inom de små, eller så är det vattkoppeviruset som ligger och mullrar under ytan. Min vän sa att det tog tre veckor av konstant gnäll och " ur balans " , innan de första kopporna behagade visa sig. 1,5 veckor har gått, och gnället/skriket/slagen och olyckorna duggar tätt, så att säga. Går jag ett steg utan Uma faller hela hennes värld. Hon sätter sig gränsle över mig och placerar ansiktet nära, nära. Skriker " maaamma ", så högt som det bara går, pekar på mina kinder och frågar "Baby?? Bebis?" ... Skrutta. 16 månader gammal minsann. Säger både mamma, mummy, pappa och daddy. Säger "där", och, "a dä?" ...Säger "hallåååå" på sitt *i burken* sätt, blir galen av knas och glädje när hon naken spritter omkring och ropar "paaa, paaa" (gemensamt ord för både snippa och rumpa) .. Hon är smart, finurlig, galen och modig. Hittar på olika sätt att ta sig fram på, vingliga, livsfarliga genvägar och stegar upp till saker bebbar ej bör röra. Bitsk och ursinnig, trots den lilla kroppshyddan utmanar hon ödet gång på gång i relationen till sin bror, igår slutade det med att hon blev nermejjad i dörröppningen, slog huvudet i väggen. Magen blir kall, men hon är stark som en oxe, i den lilla, lilla jordgubbekroppen. Gråter häftigt, men med hjälp av mamma och arnika blir allt så mycket bättre, nästan helt bra igen. Hon har utvecklat höga toner, ljud och skrik som hon vet retar gallfeber på Lughán... Ibland vill hon dock sluta fred med honom, ställer sig mitt emot honom, böjer på knäna, ut med rumpan, fram med hakan. Trutar med munnen och försöker prata med honom. En lång monolog utspelar sig och L tittar förbryllat tillbaka, denna lilla varelse. Hon älskar att dansa till " Got 2 love U" (Oh baby girl, baby girl) ....Hon tar tag i mina händer ideligen och vill sjunga " här sitter jag och ror"-sången, den som mormor sjöng ..Om drygt en vecka kommer hon, mormor. Inte bara barnen som längtar.
Published with Blogger-droid v2.0.4
No comments:
Post a Comment