Lughán somnade precis. Svårsövd ikväll. Vi är inne i en lite skev fas, grändlandet mellan att inte sova middag, men fortfarande bli lite för trött för att egentligen orka en hel dag. Speciellt när han gör saker, träffar andra barn, är småsjuk eller gör illa sig. Som en trött panda blir han, ett slocknande ljus i soffan. Vissen kvist. Skrik och gråt ön tandagnissel, flammande varm kind och tårflodar utan slut. Nästan varje helg slocknar han i soffan. De senaste dagarna har han fått sova middag, men då innebär det att han är vaken sen på kvällen. Vill få mig att krypa ner i hans säng. Han lägger armen så tryggt kring min hals, snuttar med sin överläpp som ett känselspröt på min nästipp, eskimåkysser mig. Klappar mig på ryggen och killar min nacke. Tänk vad mycket trygghet och värme ett litet barn kan ge en stor människa. De har ingen aning om vilken förtröstan de ger. Tryggheten och godheten, den oändliga kärlek som kommer rakt ur bröstet på dem. Strålar in i mig. Barnahand mot mammas kind. Det blir inte rikare än så. Som siden för själen.
Kväll nu, och jag är frusen. Om jag inte hade varit det, hade jag utan tvekan gått ut i trädgården och lagt mig ner i det fuktiga gräset. Det doftar så ljuvligt. Berusande.Fåglarna har det så bra. Gick ut nu, innan det blev för mörkt, och fångade ett par blommor . Medan tid och ljus ännu fanns. Nu kommer skymningen och mörkret så snabbt.
Jag tycker så mycket om trädgårdar. Blommor och gräs och öppen himmel. Nu när jag har barn, kan jag sakna det ibland. Att kunna gå ut en sommardag och bara lägga sig raklång, som en livslapande katt. Släppa allt. Inga nerver på spänn, inga ögon i nacken. Ingen ettåring som stapplar upp för stentrappan eller blir slagen med en spade av sin bror. När de blir stora nog ska jag visa dem just det. Lättjan och skönheten i att ligga på rygg mot gräs och titta på molnen som svävar så svindlande högt upp. Drömma sig bort.
Håll mig i handen så flyger vi.
Nu ska jag försöka läka min onda hals med kamomillte. Sedan sängen bredvid nyduschad man. Gott! Kram <3
No comments:
Post a Comment