Sitter i ditt rum. Du ska sova. Ligger och snuttar på din läpp. Tänker och funderar, snurrar lite hår mellan dina fingrar. Viskar ut i natten: " Förlåt för att mamma skrek" - Du vill att jag ska säga det. Jag säger: " Förlåt för att jag skrek idag, Lughán min, min mest dyrbara. Jag älskar dig." .. Jag var så trött imorse, trött och stressad. Hittade inte nycklarna, och vi var redo att gå ut. Du ville inte sitta i vagnen, men regnet öste ner och vi var sena. Du konstrade och stretade mot allt. Skrik från mamman nummer ett. Skrik nummer två skedde när du på eftermiddagen tog en låda med stora klossar och hällde över Umas lilla huvud vid elementet, obefogat. Jag blev så himla ledsen bara. Kände att why, why, why. Mamma blir bara sådär arg när hon känner sig maktlös, baby. Går som is av dåligt samvete genom min kropp, fan också. Fan ta mitt dåliga tålamod. Du var så trött idag, vi läste många böcker, lekte hos baby A och åkte vagn. Du somnade. Jag kan räkna på fem fingrar, antalet gånger du har somnat i vagnen. Det händer nästan aldrig. Tungt huvud lutandes åt sidan, Uma blev förbryllad och somnade själv efter en stund. De stunderna är så oerhört heliga. Stegen med vagnen är för tillfället lätta, saktar ner stegen. Ni sover. Jag är världens rikaste människa. Det finns inget annat än nuet. Du var varm och förvirrad när du vaknade, vi läste mest. Byggde torn. Hängde tvätt. Vilken fin fredag, Lughán. Nu laddar vi för helgen. Kanske bakar vi imorgon. Går till parken, köper mjölk. Spelar fotboll i trädgården, plockar stenar, letar insekter. Om två månader fyller du tre år. Tre år. Får jag hoppa av tåget nu? Det rullar för fort. Älskar varje steg du tar, varje minut av andetag. Älskar varje morgon när du väcker mig, älskar att ha dig nära. Snart tre år sedan jag blev mamma. Vilken resa vi har gjort! Världens största äventyr, och du är det bästa resesällskapet. Mamma hjärta Lughán, rakt in i evigheten. Glitterexplosion, regn av färger i hela universum. Kärleksbomb. Forever and ever.
Published with Blogger-droid v2.0.4
No comments:
Post a Comment