Som den waldorfmorsa jag är(hähä not) har jag aldrig varit sugen på den här nappgrejen.Lughán hade aldrig någon(han har ju sin underläpp),så var även planen med Uma.Men.Uma visade sig vara en bebis som faktiskt behöver napp.Jo,det finns sådana.Att snutta tutte 24/7 är inte så himla bra faktiskt,och då är jag ändå en som hejar på fri amning.Åh Uma.vaför tar du inte napp?Vi har en i naturgummi också,förstås.Är egentligen väldigt mycket emot vanliga nappar,men hey.Shit happens.Det är en del regler som helt enkelt måste ruckas på när man får barn.Det handlar ju om sanity också,det ska överlevas.För tillfället blir jag glad om hon bara TAR den.Vilken som.Hon tycker mycket om att gnaga,men inte mer än så.Hon gnager och gnager för tillfället,de små vassa taggarna som har pluppat upp i underkäken är inte att leka med alltså.Brukar amma henne till sömns,men får nog komma på något annat nu.För hur mcyket man än tycker om att amma di små,så ÄR det inte roligt att få uppskurna bröstvårtor.Damn girl,those teeth!
I övrigt är hon verkligen på språng.Står upp på knä,tror att hon kan mer än hon egentligen klarar av.Slutar med att hon störtar hit och dit.Ramlar,blir ledsen.Försöker igen.Hon är så himla skarp,min tjej.Vad hon har fått det ifrån vet jag INTE ;-)
Igår var jag i Olovslundsparken med Lughán och Uma.Helt plötsligt sa han bara;"Köpa pizza",och satte sig i vagnen.Så då gjorde vi det.Jag svor antalet gånger då jag försökte balansera hem pizzan på ena handen,skrikande,hungrig Lughán i vagnen,skrikande,trött Uma på magen.Barnvagnen är stel som tusan bör tilläggas.Och tung.Fastnade i trafiken när jag skulle ta mig över trottoarkanten och så vidare.Svettades som en arg gris när jag kom innanför dörren.
Men det var verkligen värt det in the end,för helvete vad "svensk" pizza är gott.
Tunn och krispig.Engelsk pizza,big thumb down.
Vi var också fett emot napp till Noah. Sen ville han baaaaaaaara hänga på tutten heeeela tiden, så när han var ungefär 5 veckor gav jag upp. Dessutom hamnade han på sjukan och fick fasta ,men behövde suga, så nappen var räddningen. Så små bebisar kan inte skilja på hunger och magont heller, så varje gång han hade magknip (ofta i början där) så ville han tutta. Han åt och åt tills hans spydde genom näsan men vägrade släppa tutten. Så nappen blev det och nappen funkar finfint för oss. Tyvärr, men så är det ;)
ReplyDelete