Ögonblick

Uma är så underbar att jag får gåshud.Ännu en sömnlös natt och tröttheten som kryper längst kroppens alla lemmar,och själen hulkar efter inspiration och energi.Men.Hon!Vilken människa hon är,min dotter.Allt är sådär galet underbart.Gör det svåra till så mycket lättare.Bara att sniffa hennes lilla huvud,hennes spretiga fjun till hår.Hennes pluffsiga kinder,små läppar som doftar mjölk,hennes tätsittande stora blå ögon,hennes galna leende.Hennes mjukhet.Hennes vildhet.Ljuden hon gör,skratten.Knubbiga kroppen.Hon är så äventyrlig.Står upp mot allt och ler och kisar med ögonen av glädje när hon LYCKAS...Uma i famnen,mot bröstet så tätt,gungas sakta,vill gosa och sova.Kysser hennes lilla mjuka heliga ansikte och hon sluter ögonen av njutning.Böjer sig bakåt,hela kroppen kapitulerar av kärleksvågor.Det är ju så annorlunda med barn,det känner ju med hela sig så att det syns.God mat syns i tårna och fingrarna,kärlek upplevs med hela kroppen.Ligger naken på mattan med sol i ansiktet och med pirr i benenen.Sparkar hit och dit,klappar händer.Älskar att leva.Det är så skönt att se min lilla knubbsäl älska livet.Hon var så frustrerad som bebis,obekväm.Nu när hon kan själv tar hon för sig av livet på det mest befriande sätt,så lycklig och go.Go å galen.Min Umabelle.

Lughán har haft en "dålig" morgon.Suttit med trötta ögon framför datorn,tittat på Pingu.Och "mottoboy's" (Waterboy's)

Han vaKnade för tidigt i sin piratpyjamas och har talat med hög,skrikig röst och varit gäspig och väldigt trött.Ögonen har gått i kors och varit glaserade med "to tired to care" smet.Som en dimma har han vandrat runt.Fick utbrott på mommojs som smet ut med cykelhjälmen till jobbet imorse,han fick också en "hjämm"(hjälm).Men ingen cykel.Som han GRÄT.

Med tårar och tårar och tårar.

Spillde ut äppeljuice på mattan och sparkade järnet.Någonting säger mig att han nog saknar Tom.Han pratar med honom varje dag i telefon,men det känns nog konstigt inom honom i hjärtat.Lughán är så himla nära sin pappa.Och jag är så himla nära Tom.Tomtomtomtom.han är my man och jag saknar honom,hans händer kropp,ögon,röst,ja allt vad en människa innefattar,saknar jag.Blod och sot.Skratt och sorg.

Och nu stannar vi kanske två veckor till... :C

Bittersweet.

(Under tiden jag har skrivit har jag räddat Uma från att falla på tv-bordets vassa kant som hon envisas med att ställa sig mot.Samt räddat henne från att kvävas av ett kvitto från H&M och ett papper där det stod instruktioner från syster A,hur man hittar filmer på hennes dator å så vidare.Jag är ju en sån person.Behöver instruktioner till allt.Är alldeles för flytande för att förstå..På riktigt FÖRSTÅ och komma ihåg.Glad att hon inte svalde pappret.)