Tre veckor,en hel livstid.

Tre veckor,plus ett par dagar befann jag mig i Stockholm,Sverige.På slutet blev barnen sjuka,så jag hann inte träffa alla vänner jag hade planerat.Men det är ju så livet är med småbarn :).
Jag upplevde många oförglömliga moments,det är jag så tacksam för.Ögonblick av livsrus,kärleksrus,lyckorus.Som när man bara är lite berusad.Ni vet känslan.
När man har hela världen i sin hand,man känner all glädje i magen när man ler,musiken i öronen.
När man är lite berusad.Inte full.Men man vågar göra saker man inte hade vågat annars,utan ruset i blodet.Sådana moments har jag upplevt,livsögonblick.Som varma fjärilar i magen
.Allra mest varm blev jag av Miss K och hennes lilla P.
Små regnbågsfärgade bubblor av kärlek inom mig.
Children makes the world go around.

Annars då?

• Jo,att bo med sina päron i sin barndomslägenhet när man har två egna barn är väl ingen dunderhit precis...Man ba:hejhej små sår inom mig,hejhej små minnen av en barndom som verkligen flytt,hejhej det är MINA barn,hejhej jag är inte liten längre,nu är jag stooooor och har eeeegna barn.Hejhej tonårstrots(inom mig!?wtf!?)Hejhej opraktisk lägenhet med vassa kanter och saxar och knivar och INGEN har ögon som en mamma har.Som en hök.Hjärnan lyser med röda blinkers av WARNING!WARNING!.Så mycket att akta.Så mycket att vara försiktig med,att ta hänsyn till.Så skönt att komma hem till York igen och bre ut sig och existera utan hämningar hähä.
• Skulden över hur mycket min älskade mamma hjälpte mig utöver att även jobba heltid,hur stingslig jag var och lättirriterad...fy mig.
  
• Så underbart att får träffa VÄNNER.Att krypa upp i grannens a.k.a bästa vännens säng och känna sig som hemma,like the good ol' times.Och genom att träffa sina VÄNNER även möta SIG SJÄLV.Hej Nora.Där var jag visst,jag trodde jag hade tappat bort dig en stund.Skönt kompis,att se dig.
• Uma har lärt sig att turbokrypa,samt att turbostå.Stå mot allt och vifta med händerna "look mama,no haaands,mama no haaands" Ramla baklänges,slå sig.Gråta,skrika.Amma.Och så upp och iväg igen.Skyddsnät någon?
• Hur gott är det med karamellkungen egentligen?Och chipsdipp?Och havrebollar?Och "svensk" pizza?gaaaaaah.Här rullar vi fram.
• Hur mycket man kan sakna en människa.Tom.
• Hur mycket en tvååring kan sakna sin pappa och hur hjärtskärande det är.Hur jävla illa det är med skilsmässor egentligen,när små ljus är med i bilden.Som en utsläckt låga har han varit,Lughán,utan Tom.
• Hur mycket man kan explodera av kärlek i magen när de återförenades igen,hur Lughán fortfarande brinner.
• Hur tacksma jag är över insikten hur himla fint hem och familj jag och Tom har skapat,med barnen...I know what I'm fighting for.
  
• Hur ont man kan få i tuttarna av två nya tänder.
• Hur skönt det är att vara svensk mamma bland svenska föräldrar.
• Hur skönt det var att äntligen få röra svensk mark.
• Hur jäkla sköööönt det var att komma hem till England igen.Skönt att inse att detta verkligen ÄR mitt hem nu.Jag älskar galenskapen och mångfalden här i England.Här är allt normalt.
  

• Hur mycket lättare det är att vara TVÅ stycken vuxna människor när man flyger med två stycken barn.Fett bäst helt enkelt.Fett överlägset bäst,ba.

Tack Sverige!