Sometimes I feel like throwing my hands up in the air I know I can count on you Sometimes I feel like saying "Lord I just don't care"

But you've got the love I need to see me through.

Ibland när man är på golvet och man inte vet hur man ska orka stå upp igen.Så andas jag.Och så lyssnar jag på tystnaden.Och i det tomrummet finns Gud.Inte den kristna guden,ingen Gud som the domestic religions pratar om.Min Gud har inga regler.Gud är min "sanna röst",mitt "sanna jag" vilket i sin tur betyder att jag och Gud inte är två olika saker utan samma i en.Min egen själslåga.Jag i min sannaste,mest nakna,rena form..Och det är det som är det stora.Att när jag andas i tystnaden,förstår man att livets största,och viktigaste mirakel,ligger i upplevelsen av att jag är jag.Och det kan ingenting utanför mig,ingen annan människa,inget materiellt,styra över eller påverka.Ingenting kan röra det som "är" i mig.Det som vilar i tystnaden.Närvaron av det sanna.Call it God or whatever.Fina saker är dte iallafall.Och mycket betryggande.