Rolling in the Deep.

Ang.Kejsarnitt.Nu är det så.Att jag skrev ner hela min förlossningsberättelse och delade med mina vänner på BTA Birth Trauma Association.Jag fick världens finaste respons.Någon sa "Ååååh vad stark du är som orkar skriva ner allt"..Jag tänkte på det en stund.Och insåg att det inte ALLS är svårt,eller särskilt stark av mig att vara naken inför dem och skriva.De förstår ju!jag har aldrig haft någon i det "verkliga" livet som verkligen förstår...Det är DÅ det har krävts styrka av mig.Att hålla undan min sanning från naiva människor som ger mig känga på känga.Är faktiskt sjukt trött på sådana människor i allmänhet...Sådana som GAPAR ut sina åsiktor om saker de inte vet någonting om.Härligt självförverkligande att monotont gapa ut,basunera ut sina sanningar.Det blir ytligt.Och tråkigt..

MEN.Jag kom i kontakt med en kvinna,som på sätt och vis har haft liknande upplevelser som jag.Två kejsarsnitt.Olika omständigheter,men ändå.Två kejsarsnitt.Hon är "steget efter " mig.Hennes första förlossning var ett "planerat" kejsarsnitt.Hennes andra var en sjukhusförlossning,ett "misslyckat" VBAC försök.Hennes tredje förlossning,som hon redan planerar,vill hon ska ske hemma.Min första förlosning,var en komplicerad sjukhusförlossning.Min andra,var också ett mislyckat VBAC försök,men då hade jag redan kastat av mig sjukhuset och satsade på att vara hemma.Den största likheten ligger dock i våran gemensamma längtan.Hon skriver en blogg

http://journeytoahealingbirth.blogspot.com/


När jag läste hennes första "post" i sin blogg,så blev jag helt tyst.Det gick som en eld genom hela mig och tårarna kom.Hon beskrev mycket av det som jag känner....Ni vet Adele.Ni vet låten "Rolling in the Deep"....Författaren till bloggen "journey to a healing birth" har tagit strofer och meningar från den låten,och förklarat hur det är för henne.
Så här,menar hon.Jag förstår precis.

"There's a fire, starting in my heart". -"I've discovered that this something I am very passionate about. I have two children. Both were delivered via caesarean section. I still can't bring myself to consider them "born". I didn't give birth to them. They were delivered. Thankfully, this hasn't affected the way I feel about them. At the time of my first caesarean, I believed it to be necessary, but I'm discovering the motivations behind caesareans aren't always in the interests of mother and baby. "

"Finally, I can see you crystal clear". -"I see the medical profession for what it really is when it comes to pregnancy and birth. A business. Simple. Sure, they do come in handy now and then. I am not here to quote statistics (at least not yet), nor lay claims about the good, the bad and the ugly of the birthing business. I'm here to share my story. What I write is my opinion, take it or leave it. I don't for a second suggest you accept anything I have to say without doing your own research first. "

"I can't help feeling, we could've had it all". My second caesarean was a result of a failed VBAC attempt. The hospital system let me down. I can't help feeling that had I gone about things differently, I could've had all I wanted.

I can't decide which of two quotes from Adele's lyrics best sum up how I'm feeling right now.

"Turn my sorrow into treasured gold". " One thing that is helping me through this is the fact that I am taking my negative experiences and holding onto the hope that they are going to make this journey even sweeter."

I think my favourite is:

"Don't underestimate the things that I will do"