Det är kväll,jag är själv.Lyssnar till Umas andetag i monitorn.Kanske vaknar hon snart.Snubblar in på Elsa Billgrens blogg.Läser hennes senaste inlägg.Det vrider sig i hela magen,och hennes ord vandrar likt nålar under huden.Ut och in.In och ut.Orden hamrar på mitt hjärta,elektriska små stötar.Och jag kan inte hjälpa att tårarna vill falla fritt.Är det att man känner igen sig kanske?Att man berörs because I know what she means,liksom....Det är så oerhört vackert när en fasad rasar.Små guldkorn i rymden,är vad det är.Läs gärna----> LÄNK
No comments:
Post a Comment