There is no one alive who is youer than you.

Idag sken solen och luften var varm. Grannpojken hade födelsedag och vi var bjudna. De hade blåst upp ett stort hopptorn som barnen genast sprang till. Uma i solen i klänning med små starka ben fylld av självförtroende och ljus. Var så fantastiskt att se henne så världsvant bemöta alla andra barn. Hon är världens skarpaste tjej. Så himla tydligt att alla barn inte behöver dagis de första åren för att utvecklas. Hon är världens vackraste lilla miniperson and she rocks my world, this earth. Hon är världens minsta i kroppen men så otroligt stor i sig själv. Hon är verkligen en helt fantastisk tjej, smart, kavat, stark, rolig. Underbar. Ljus. Sprattlig, spretande. Gosig, mjuk. Pratar med sin lilla röst och trutar med munnen och tittar på en med sina stora blå ögon som kulor av glas. Aldrig trodde jag att jag skulle få just henne, och nu när jag väl har henne tackar jag min lyckliga stjärna varje dag. Bara så himla blessed att få lära känna den här lilla individen och se henne blomstra. I solen när hon hoppar och studsar och ler, med svettiga lockar och röda kinder. Så mycket liv. Det är något barn verkligen förmedlar. Liv. Vare sig det är ilska eller glädje så är de så oerhört levande. Sättet de bemöter sin omvärld på. För tillfället älskar Uma att sitta med kattungarna i knät. Klappar, smeker, älskar. Säger "ååååh, lilla söta kattungen" - och håller så försiktigt med sina korta små fingrar. Petar lite för hårt i ögat ibland. Älskade mittentjej. Kommer att sakna den här tiden när hon växer upp. Alltid min baby bluebell, baby. Alltid liten, alltid min. Alltid min älskade Umabelle. Ibland känns det som jag inte riktigt hinner med. Eller, ofta känner jag så. Uma var ju min lilla bebis, vår familjs lillasyster. Och så kom Malie och så var Uma inte yngst längre. Är så van att kalla henne mitt minsta hjärta. Fortfarande min lilla tjej. In på rummet på kvällen, hon sover på sin kudde med sitt lilla ansikte och ögonfransarna och jag blir alltid lika berörd. Drar i en alldeles särskild del av mig. Jag som alltid var så rädd för att få en dotter, och så fick jag henne. Världens bästa tjej. Och nu har jag två. Livet ger. Av både det ena och det andra. Livet ger. Av både det ljusa och det mörka. Liv ger utmaningar, liv ger både motgång och motgång. Utan motgång ingen medgång. Utan smärta, ingen kärlek. Liv ger liv. Livet gav mig dig Uma.  Älskar dig ändlöst.