Fyra år sedan du kom.

4. 4, 4, 4, 4. Fyra år med dig. Min prins. Denna tid på året är alltid lite svår för mig, håller i dig och tänker och känner som bara en ekande mammakropp kan känna att, fy sjutton how lucky am I. How lucky am I to have you in my arms. Minns det som igår baby. Och du vet att andetagen jag andades där på bordet den där regniga morgonen i Juli, luften i febern med dig i mitt liv, nyfödd. De andetagen minns jag precis hur de kändes, som om jag aldrig hade andats förut. Även jag dog och återuppstod och det är något som vi alltid kommer att ha gemensamt. Visst snurrade det då, visst var det många andra människor inblandade, men det var ändå bara du och jag, just då. Vår födelse, tillsammans. Naturen är fantastisk. Alla känselspröt fylla med elektricitet, instinktivt kärleksbrus, kärlekshandling. Man känner allt, vet allt, även på ett operationsbord. Kommer aldrig glömma dina ögon. De glittrade då och de glittrar nu. Du gav mig mitt livs största resa, Lughán. Det man sliter mest för här i världen ger mest vinning, sägs det. Och visst sliter jag. Dag som natt. Natt som dag. För dig, för mig, för oss. Smärtan tung, hjärtat till bredden fylld. Du lärde mig att det är så himla viktigt att försöka ta hand om sig själv. Du har lärt mig det mesta jag vet, du ger mig min största visdom. Du leder mig på stigar inom mig själv jag aldrig vandrat förut. Känner mig ensam därinne ibland, men så sträcker jag ut min arm, min hand där i mörkret och finner din varma, lugna, lena hand, dina honungsfingrar och din stjärnblick. Du leder mig. För dig skulle jag hoppa från klippor. Konstigt nog så är de högsta klipporna, de mest svindlande höjderna inom sig själv i detta liv. Universe within me. Om det var något jag skulle vilja säga till dig älskade L, Universe Is Within You. Inom dig finns allt. 

4 år Lughán! Fyra pulserande, levande, långa men samtidigt korta år. Om jag hade vetat hur mycket mitt liv skulle förändras den där gången jag såg två streck på en sticka. Om jag bara hade vetat om den stora smärtan och kärleken som kom med den. Oron. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig, vissa saker som är beyond earthly måste man bara genomleva. Och även när man har levt det så är det fortfarande svår att greppa och formulera ibland. Fortfarande vaknar jag ibland och tänker, vad hände egentligen? Är det en dröm eller på riktigt. Jag älskar att säga att jag har en son. Two daughter's, one son. Du rusar mot mig med din keps och dina shorts och det värker i mig, du har blivit så jäkla stor! Min baby, min lilla håller på att bli stor. Bråkar, trilskas, har världens attityd. Vi bråkar, du sliter, vilja av stål. Naken i trädgården, i solen, vattnet i ditt hår, mot din hud. Livet i dig. Kraften i ilskan, mjukheten i kärleken i dig när du klappar Malie. När du kramar mig. 

Detta året. Så mycket du har vuxit. Jag är så stolt över dig.

Att få vara din mamma är det största som någonsin har hänt mig. 

 Grattis på födelsedagen Lughán. Din fjärde. Älskar dig ändlöst, andlöst. 

Now and for all days to come.