God morgon! Sitter med en kopp kaffe, osminkad i myskläder. Uma sitter bredvid mig i soffan och nyper lite i min bröstvårta. Jag undrar hur länge "långammade" barn fortsätter att älska bröst? En vän till mig kom över igår, hon ammar fortfarande sin 20-månaders, och vi skämtade om att hon får la köra till universitetet för special milk delivery när han är 20 år. Vet precis hur det är. Jag har alltid kännt med båda barnen, att sluta amma är en omöjlighet, att det inte ens fanns med på kartan. Nu är det plötsligt flera månader sedan Uma slutade amma, och jag tycker mest att det är skönt. Hon kan ibland böja sig fram för en snabb "slick" hehe, men i övrigt är hon inte intresserad. Tänkte att jag inte skulle stoppa henne om det var så, att hon ville. Ville mest bryta den där 24-7 cykeln vi var inne i. Längtade efter att se henne äta en portion mat, att sova mindre oroligt. Mycket riktigt så började hon ju äta, men hon har aldrig tagit flaska.
Käner mig hjärndöd. Kan inte ens förklara helvetet och stressen det har varit de senaste veckorna. Crazy bananas, to say the least. Längtar så efter att förskolan ska börja. Har gärna båda barnen hemma, men de har seriöst ihjäl varandra. Uma är väldigt bitig, vass och galen/framåt. Våghalsig och tror att hon är odödlig. Det är inte så konstigt att det är vanligt med andra barnet, att det blir så. Med tanke på att de halvt blir dödade varje dag. Jag ska spela in det, någon gång. Uma blir galnare och galnare, och Lughán blir mer och mer konstig hehe. Sniffar blöjpåsar och går omring i sin egen värld. Vägrar att överhuvudtaget ta av sig blöjan, någonsin. Men så kom tv:n. Har jag berättat om den? Det är tydligen jättebra för tävä för barn med lätt autism, noooooot. ;-) Det var någon gång innan Lugháns födelsedag, som det bara regnade och regnade. OS skulle ju börja snart och tja, jag ville ha en helt enkelt. Helt plötsligt ba: LET'S GET A TÄVÄ. Köpte en megastor för 70 kronor. Slänger över ett indiskt skynke ibland för att få det att se mer "ok" ut, men vem lurar man, egentligen? Fucking nobody!! En tävä är en tävä är en tävä. En dumburk. En najs sådan, men fortfarande, en dumburk. Djävulens underbara påhitt.. Så där for mina föräldraregler ut genom fönstret snabbare än en fjärt.
Första kvällen vek jag andäktigt ihop kläderna framför något underbart skitprogram. Satt där i min ensamhet och grät nästan glädjetårar framför "don't tell the bride". Det var så himla najs. Kändes som jag hade en liten vän hehe. Tv:n har varit en lifesaver de senaste veckorna. Uma är inte intresserad, men Lughán kan sitta som ett ljus. De dagar när jag bara MÅSTE får gjort något, och de tar ihjäl varandra totalt, och jag känner "snart skriker jag söner dem"-den där lagom ohälsosamma känslan i kroppen, då tar jag tag i the golden remote å ba KLICK. Så får han titta på något skit. Och dem får ett break från varandra. och jag får ett mini-break från den känslomässiga sorgetumult som pågår inom mig hela tiden när de halvt dödar varandra hela dagen lång..
Har städat så mycket. Varje dag kommer det gubbar för att titta på huset. " Oooooh, what do you think darling, should we rent this house!??" Ringer på dörrklockan nör Uma precis har somnat och går in med skor, som man gör i England. Livet kommer att bli så mycket lättare snart, bara vi får flytta. Bara en smärttröskel vi ska över. Överlev, överlev, överlev. Såklart jag överlever, jag har ju ett hjärta av renaste guld. Och en tävä.
No comments:
Post a Comment