Mamma är här. Lite sjuk och krasslig, men ändå här. Barnen älskar det såklart och springer ner till vardagsrummet på morgonen och hoppar upp i gästsängen. I lördags åkte jag in till stan på egen hand, känns som det var minst en månad sedan sist. Vandrade omkring och bara var. Tror att jag har blivit lite folkskygg, tycker att det känns jobbigt med mycket folk och magen. Minns när jag var höggravid med Uma precis i jultid och trängdes på Yorks trånga gränder. Man känner sig lite mer sårbar med en mage som tutar ut. Min mage med världens vackraste innehåll. Min bebis. Vår älskade trea. Längtar som en galning men vilar i nuet, gläds och njuter av alla sparkar och känslan av att bära liv. Trots alla krämpor så är det allt det magiska som strålar starkast. Magic belly.
På lördagkvällen gick jag och Tom iväg en sväng för en bit indisk mat på min favoritrestaurang i York. Kommer inte ens ihåg senaste gången vi gick ut och åt tillsammans, men det har kanske hänt tre gånger på tre år tror jag. Dyrbara tillfällen. Det var så fantastiskt gott och jag älskar att ha T så. Framför mig i världens rörigaste restaurang. Så mycket liv och rörelse runt oss men han lyser stilla, med varm, brun blick.
Nu är det måndag och jobb igen, men mamma åker först på Onsdag så det är fina dagar nu.
No comments:
Post a Comment