Helg

Älskar helg, älskar ledighet. Älskar bara varandet med familjen. Älskar att ha en nyduschad man som nynnar och är ledig och vandrar runt i tofflor och kokar te och inte har bråttom. Älskar när han gör kaffe till mig och barnens glädje över att vara alla vi, vi fyra. Och bebis i magen. Och kanin, katt och höns. Becoming us. Älskar när jobbstress och tröttstress inte existerar, när man inte ens vet hur mycket klockan är än. Älskar mitt söndagsbad som jag tar med en bok eller tidning, när jag hör barnen stöka där nere och T som sätter på musik. Det finns ett citat jag sett sväva förbi någonstans, något Paolo Coelho sa. Det går ungefär så här: "If you think adventure is dangerous, try routine, it's fatal". Att leva, tillsammans, och att ta vara på tiden är lite som att springa. Spring, spring, spring. I början gör det ont, det är svårt. Eller, för mig var det svårt. Jag som aldrig var en person som älskade att städa eller att vara stilla, jag som levde på natten och sov på dagen, jag som levde under mitt smink och sprang och sprang, iväg från mig själv. Rutin var världens jobbigaste ord. Att stanna upp, att vara nykter, naken och för första gången riktigt älskad och att älska. Det var svårt. Men precis som när man springer så gör det mest ont i början. Sen kommer rytmen, sen känns det inte som man springer riktigt längre, utan du svävar. Lyfter blicken och ser omgivningen, bästa känslan. Så är helger och vardagar med en familj. Jobbar man bara tillräckligt hårt för det man vill ha och skapa i livet, you will achieve what you want. På det ena eller andra sättet. Och det är det bästa glidet, den drogen och det ruset som känns mest av allt. Det du får efter att du har kämpat hårt och svettats länge.

Igår tog vi det lugnt. Idag kom T's syster och barnens kusin på besök, vi har ätit pannkakor och praliner, lekt i trädgården, tittat på film, pratat. Barnen har lekt så bra och jag älskar att se hur lilla Uma hakar på de stora, tumme-size som hon är. De far först och hon springer efter med dansande, blonda lockar. Det är så rörande att se vad det innebär att vara lillasyster, både good and bad. Hur hon lär sig så fort, hur hon iakttar, hur hon följer efter och fogar sig. Hur hon så gärna vill vara med och också vara stor. Lika stor som storebror. Hur hon försiktigt smakar på nya ord och kikar under lugg. Ibland om dagarna blir det tyst och när jag smygtittar genom dörrspringan ser jag hur de har krypit upp i fotöljen omlindad filt och Lughán läser för Uma. Pekar och visar och hon försöker så gott hon kan. Hjärtskärande, rörande och så väldigt varmt. Min lilla tjej. Ljusa, tindrande, vilda blåklocka. Med ljus i ditt hjärta och kraft i din blick. Så knubbig, len och mjuk men fjäderlätt. Min mormor kallade mig för baktung fjäril när jag var liten, och den beskrivningen passar även in på Uma. Hon är mjuk och bullig över hela sig, knogar som små prickar som förvinner in i mjukt marshmallowfluff. Samtidigt är hon mini och så himla lätt på foten, smyger runt överallt och man hör henne inte. Håller på att trilla över henne då hon ljudlöst har följt mig in i köket och överrumplar mig när hon smiter sina korta små tjocka armar tätt kring mina ben. Hon glider ner från köksstolen ljudlöst, och man finner henne ofta sittande i soffhörnet under en filt som hon har bonat för sig själv, alltid lyckas hon smuggla mellanmål eller frukostsmörgås i ett fast grepp till andra delar av hemmet än just köket. Ibland smyger hon ner i Lugháns säng och låtsas att hon sover. Provar på hur det är att vara honom i hans säng, i hans lakan med zoo-djuren på, omgiven av ett hav av bilar och figurer. Lilla varelse. Barnen i mitt hjärta. De bråkar så mycket samtidigt som det är helt beroende av varandra, Uma frågar alltid efter Lughán och Lughán fågar alltid efter henne. Det första han gör på morgonen är att rusa in till henne, tända hennes lampa och säga "good morning little sister Uma, there you are!"

Imorgon börjar Lughán förskola igen efter sportlov och han är så himla glad. Pratar om sin fröken och om hur Uma ska sitta i den röda vagnen och han ska gå bredvid och hålla i och "cross many roads, press the button and look at lorries". Barnen badade innan de gick och la sig och vi blåste bubblor, Uma är rädd för hårtvättning som vanligt och Lughán älskar att dra ur pluggen på slutet och titta på hur vattnet försvinner, så länge han befinner sig utanför badkaret på tryggt avstånd. Trötta, rena barn i nytvättade lakan är bland det godaste som finns, är så himla kär. Halvan och sopbilen är favoriten för tillfället och han njuter av den stunden. Fick flytta på hans motorcykelgubbe och ta med den ner i vardagsrummet då han tyckte den såg "läskig ut utan ansikte, very scary"  Drack vatten, somnade bums. Han övar sig mycket på de olika veckodagarna för tillfället och är lite förvirrad över varför det heter olika saker på engelska och svenska. Varje morrgon vid frukostbordet tittar han på klockan som hänger på väggen och pratar om hur mycket klockan är. Klockan, veckodagarna och det eviga pusselläggandet är i top five fun things to do för tillfället. Och att rita! Ritar hela tiden. Fortfarande inne i sin spiderweb period men tycker även det är roligt att göra pirater. Ett öga är liksom större än det andra ;-) Och att mysa med min mage tycker han väldigt mycket om också. "Mum, have you got a baby in there, can I have a look?" - drar upp tröjan och kramar, pussar, stryker. Barn vet och barn förstår.

Prins L.

Nu sova.