En Söndag i regn.

Hej vackra hjärtan. Här sitter jag med ett vinglas och en kopp te. Vet inte hur många inlägg jag påbörjat den senaste tiden, men jag har ideligen blivit avbruten av vardagen, barn som har velat ha uppmärksamhet eller mat  som behövts laga. Varje kväll släcker jag ner datorn med ett icke färdigställt inlägg som längtar efter omsorg och snabba tangentslag. Ord som vill bli till meningar som vill bli till inlägg på den lilla planeten av love and affection. Livet, hemmet och bloggen är som en levande organism, pulserar ojämnt. Följande skrev jag imorse iallafall. Kort och livlöst. Men så kan det vara ibland. Kärlek, värme, regn. Så kan man sammanställa det hele. Och hunger. Äta mat, hela tiden. Visste jag inte bättre hade man väl misstänkt ett *på tjocken* tillstånd- men så är icke fallet. *Alla drar en djup suck av lättnad* (Har trots allt inte haft mens sedan förlossningen, om intresseklubben nu är tvungen att anteckna sån' där oväsentlig info)

" Drottningens jubileum(God save the queen!!), så vi har långhelg i England. Så sjukt skönt då jag känner mig sliten. Värker i tår och ömmar i leder, är så himla frusen hela tiden. Kroppen fick en nerkylningschock efter veckan av högtryck. Torsdag och Fredag ruskade det som sjutton, jag och barnen bakade mycket. Igår var jag hos Chris och fick mer bläck i huden, det tar sig :) Idag är vi hemma och städar, barnen är små sömntutor som glider omkring och dricker juice och vi läser mycket. Uma har fått eget rum, vi flyttade Toms kontor till vårt rum. Känns härligt. Uma med träbokstäver på hennes dörr. En egen liten person. Och vårt rum kan bli "ungt par"-vuxet igen. Tänt och film och mys och knull. Hähä.


Imorse kom det en farbror polis hit, hade miniförhör ang. om Tom varit ute med sin van imorse eller ej, tydligen hade det varit ett rån någonstans med en vit van med hans reg. nummer. Hmm. Lughán tyckte att det var spännande med en polis. T's hjärta tickade till en extra gång, tror jag nog. Det hördes på rösten. Jag älskar att känna en människa så väl, som jag gör med Tom. Sådär väl så att man känner in varje nyansskillnad i hela människan. Rösten och sättet han rör sig på. Vackert. Men påfrestande ibland. Ni vet när man verkligen känner personen ifrågas buttra mood och så vidare. Men för det mesta fint. Jättefint. Jag har det bara fint. "