Livet.

Hej blogg. Det finns ett talesätt som mumlar om att att man inte skriver så mycket när det är som sämst. Och så är det nog. Iallafall med mig. Blir tyst. Fan, orkar inte skriva om vad det handlar om, men jag leder ett himla tungt liv. Alltså, barnen är mitt ljus och min lycka, men med barn följer ansvar, svärfamilj, landbyte, trasig kropp och relationer. Ensamhet, I guess. Den biten är tung. Jag hinner knappt att duscha för tillfället, än mindre blogga. Pumpar choklad och tar hand om barn. Barn som vägrar sova, barn som trotsar, ett hem som behöver städas och en relation som trasslar. Att betrakta på nära håll vad ett miserabelt föräldraskap gör med vuxna människor senare i livet, är så himla tragiskt. Blir kall och sorgsen och ser på mina egna barn och hoppas att jag gör något rätt. Andas mest på ytan och känner mig sjukligt svag. Ska ta prover i nästa vecka för att se om det är något lurt med systemet. Bakar gör jag dock. Slevar smet och vispar fluff så att svettet ryker, med skrikande barn vid fotknölarna. Terapiiiiiii. För tillfället hade jag inte sagt nej till Dagis. Vara en lattemamma med high heels som dumpar avkommor på dagis när dem är nyss fyllda ett. Okomplicerat att avsäga sig allt ansvar och på riktigt TRO att dagis är bra för små barn. Så är ju normen i Svea, ändå. Måste kännas skönt att inte ens behöva fundera över det beslutet, eftersom att "alla gör likadant".. Får alltid lust att slänga in den bollen i vaccinationsdiskussioner. Dagis och kött. Att inte vaccinera p.g.a skräckishistorier(som är sanna, don't get me wrong) men samtidigt matar sitt barn med blodpudding och sätter på dagis vid 15månaders ålder max. Hmm. Man väljer sina strider. Ska skriva mer om det någon gång när jag är taggad. Vill sova i ett år känns det som. Sen vill jag skratta och vara lätt. Återuppstå och svänga min mammarumpa på klubb.Var hos Doktorn och han förkunnade att jag behöver operation. Helst nu, men då blir det inga fler barn, och ett sådant beslut orkar jag inte ta när jag är 21 år. Magen har fått permanenta skador efter tuffa graviditeter och förlossningar, muskelvävnaden lyckas inte hålla tarmarna inne, så jag har det som engelsmännen kallar för en "hernia" ...De ska hyvla av hela magen och rulla upp. Skära från höft till höft och linka omkring i korsett i ett halvår. Folk snackar slempropp och eventuella bristningar, jag snackar förlossningar där man närstan dör och permanenta kroppsskador. Ja men jaaaaaaa. Måste man vara så sjukt jävla unik hela tiden.

Dagens irritation: Föräldrar som säger åt mitt barn, när det är uppenbart att jag redan är on the ball. OM jag är on the ball. I was fucking born on the ball. Jag har hökögon och är megaintelligent när det gäller sociala samspel, ser allt. Precis allt ser jag, men ignorerar ibland. Ingriper när det behövs. Utomstående människa kliver in i en situation som jag redan har agerat inom och börjar dra mitt barn i armen då mitt barn tagit ett gosedjur från en annan kotte?? Skriker över rummet och håller på. Sköt dig själv..