Hmmm.Världens typ.Ptjaaaa dåligaste start på slutet av det gamla året.Får man skriva så utan att låta fjortis?Jag vet inte...;-) Ni bor ju i framtiden dessutom,kära Sverige.
Meeeeen,sann bloggare som jag är (NOT) kanske jag ska låta bli att nämna vad det berör,
I mean privacyyyyyyy.Men,ni får en mening!
Trouble in paradise.
Så.
Nu.
England är ju lite efter.
En timme...
Inga smällare hörs ALLS än.Konstigt!Faktiskt väldigt konstigt...Det brukar ju dundra och hålla på minst ett par dagar innan iallafall.Maten blev god tror jag!I något apatiskt gråt-tillstånd gjorde jag iordning det.Tugga,tugga,svälja.Bild imorn?Om ni vill.Om DU vill.Du enda människa som läser min lilla,krympande blogg ;-)...Kanske borde gå och lägga mig men funderar på att fiffla lite på datorn,få saker skrivna.Städa köket.Ta ett glas vin eller en kopp te,kanske se en film.Nattuggla.
En till anledning varför jag INTE borde skaffa många barn ;-)
Nattugglan.På natten väcks mitt sanna jag till liv.
Det är då jag orkar med mig själv och min omvärld på riktigt,riktigt!
Det är då jag blir kreativ och min...eeehrrm.Biopolära sida lever loppan!
Ingen idé ändå att lägga sig när Uma vaknar en gång i timmen och skriker.Vet att jag borde köra någon slags "sluta nattamma deluxe" men jag pallar inte mentalt.
Jag är FÖR trött för att stå med en skrikande bebis en hel natt.Känner mig rutten och stinkande då.Rutten himla mamma.Jag VET att jag inte är det,tydliga riktlinjer kan vara bra för en ettåring,men att vara känslig och trött på samma gång leder till den där ruttna känslan liksom.Och den där underbara lilla prutt-doftande keruben med dubbelhaka och rund liten rumpa och små armar och ben och sötdoftande små läppar som man bara vill ÄTA upp,helst nu.Man kan liksom inte låta bli att dra upp henne i famnen i mörkret och vagga,vagga.Säga såja,såja och sniffa änglafjun till hår.Lägga sig i sängen och amma.Om du vill,lilla Uma.Om du vill.Lilla rumpnisse.
Känner mig så himla gammal.Samtidigt som jag känner mig patetiskt ung.
Vem tror hon att hon är liksom!?
21 år gammal med två barn.
Äsch.Jag är jag.
Har lite ångest inför början av Januari.Nya serien av "One Born Every Minute"
börjar.Den här gången inspelat på LGI,sjukhuset Lughán föddes.
Med allra största sannolikhet kommer barnmorskor jag träffat att vara med.
Med allra största sannolikhet kommer rummet där det hände vara med.
Med allra största sannolikhet kommer jag att titta,trots att jag vet att jag inte borde.
Med allra största sannolikhet kommer jag sitta i ett vardagsrum,själv en natt.Med ett täcke med mumin på.I fotöljen.Titta och gråta och titta och gråta.Och känna skulden och smärtan dra sina kalla knivblad över mina hukade axlar,min kropp.
Vem ska trösta knyttet.
Vem ska trösta mig?
Gud ska trösta mig,han jag inte tror på.
Gott nytt år!
Meeeeen,sann bloggare som jag är (NOT) kanske jag ska låta bli att nämna vad det berör,
I mean privacyyyyyyy.Men,ni får en mening!
Trouble in paradise.
Så.
Nu.
England är ju lite efter.
En timme...
Inga smällare hörs ALLS än.Konstigt!Faktiskt väldigt konstigt...Det brukar ju dundra och hålla på minst ett par dagar innan iallafall.Maten blev god tror jag!I något apatiskt gråt-tillstånd gjorde jag iordning det.Tugga,tugga,svälja.Bild imorn?Om ni vill.Om DU vill.Du enda människa som läser min lilla,krympande blogg ;-)...Kanske borde gå och lägga mig men funderar på att fiffla lite på datorn,få saker skrivna.Städa köket.Ta ett glas vin eller en kopp te,kanske se en film.Nattuggla.
En till anledning varför jag INTE borde skaffa många barn ;-)
Nattugglan.På natten väcks mitt sanna jag till liv.
Det är då jag orkar med mig själv och min omvärld på riktigt,riktigt!
Det är då jag blir kreativ och min...eeehrrm.Biopolära sida lever loppan!
Ingen idé ändå att lägga sig när Uma vaknar en gång i timmen och skriker.Vet att jag borde köra någon slags "sluta nattamma deluxe" men jag pallar inte mentalt.
Jag är FÖR trött för att stå med en skrikande bebis en hel natt.Känner mig rutten och stinkande då.Rutten himla mamma.Jag VET att jag inte är det,tydliga riktlinjer kan vara bra för en ettåring,men att vara känslig och trött på samma gång leder till den där ruttna känslan liksom.Och den där underbara lilla prutt-doftande keruben med dubbelhaka och rund liten rumpa och små armar och ben och sötdoftande små läppar som man bara vill ÄTA upp,helst nu.Man kan liksom inte låta bli att dra upp henne i famnen i mörkret och vagga,vagga.Säga såja,såja och sniffa änglafjun till hår.Lägga sig i sängen och amma.Om du vill,lilla Uma.Om du vill.Lilla rumpnisse.
Känner mig så himla gammal.Samtidigt som jag känner mig patetiskt ung.
Vem tror hon att hon är liksom!?
21 år gammal med två barn.
Äsch.Jag är jag.
Har lite ångest inför början av Januari.Nya serien av "One Born Every Minute"
börjar.Den här gången inspelat på LGI,sjukhuset Lughán föddes.
Med allra största sannolikhet kommer barnmorskor jag träffat att vara med.
Med allra största sannolikhet kommer rummet där det hände vara med.
Med allra största sannolikhet kommer jag att titta,trots att jag vet att jag inte borde.
Med allra största sannolikhet kommer jag sitta i ett vardagsrum,själv en natt.Med ett täcke med mumin på.I fotöljen.Titta och gråta och titta och gråta.Och känna skulden och smärtan dra sina kalla knivblad över mina hukade axlar,min kropp.
Vem ska trösta knyttet.
Vem ska trösta mig?
Gud ska trösta mig,han jag inte tror på.
Gott nytt år!
No comments:
Post a Comment