God jul och god fortsättning fina!Julen har varit fin men känslosam.
Uma's första.
Lughán's tredje.
Blir alltid så mjuk i hela hjärtat och själen när året närmar sig sitt slut.
Får ont i hela kroppen och huvudet när jag tänker på saker som varit mindre bra.
Förväntningar som har gått i kras,relationer som gjort ont och som har känts förbannade.
Blir varm i magen och hjörtat när jag tänker på allt som varit gott,allt som varit mig given.
Min dotter.Min son.Mitt stöd från min familj.
Att få se Uma gå från nyfödd till snart tultande ettåring.
Att få se Lughán bli storebror och prata mer och mer.
Uma's år har det varit.År 2011.
Imorgon är det två veckor kvar tills hon fyller ett år.
Magiska lilla tjej.
Jag kan säga hands down att hon har varit en utmaning.Och på sätt och vis så är jag glad att hon inte var mitt första barn.Då hade jag nog tvivlat på mig själv väldigt mycket.
Jag som mamma liksom.
Uma har:Inte gillat att åka bil,inte tagit nappflaska,inte tyckt om att bada,inte tagit napp,inte sovit,inte ätit,inte gillat att åka vagn,någonsin.Hon har inte tyckt om att bli bytt på,varken kläder eller blöja.
Men.Och det är ett väldigt högt,klart,tydligt,skrattande skallande MEN.
Hon har även varit och ÄR det mest underbara självklara.
Hon har alltid varit vid min sida känns det som.
Den största glädjespridaren,det mest verkande lyckopiller.
Den sötaste,intelligenta,nyfikna lilla tjej jag någonsin stött på.
Hon är så himla galen och unik.
Och så försiktig,och så snäll mitt i all missnöjdhet.Hon är så snäll.
När hon rumsterat en hel natt och hon ligger mellan mig och Tom
och hon slår och sparkar och har sig.
När jag hasat mig upp ur sängen,ner för trappan.
När jag sätter på en stark kopp kaffe och spiller all mjölk för att jag är så trött.
När hon gnäller vid mina fötter,river mina ben.Vill komma upp.
När hon sliter åt sig en tutte när vi satt oss ner i soffan,och biter till så himla hårt.
När jag ska byta på världens största sunkiga blöja,och hon smiter.
Smiter över rummet naken,med sin guppande gosiga,mulliga rumpa i vädret som svänger överallt.Hon kastar sig mot högtalarna,ställer sig upp mot dem,ser uppfodrande på mig.
Jag sätter på hennes musik och hon börjar digga järnet.Litet galet leende och håret som en änglafjunig,elektrisk gloria runt huvudet.Hon slår sina korviga små fingrar mot magen i takt med musiken.
När hon står där i hela sin mjölkvita,lena,knubbiga,runda smultrongestalt.
Med sina stora lysande blå ögon.
Nyponros.
Smultron.
Linblomma.
Blåklocka.
Jag lovar att jag älskar ihjäl henne i den stunden.Och varma fjärilar med vingar av guld kittlar mig i bröstet,ger mig kraft att orka dagen.Tacksamheten som sköljer över mig.
Lilla,lilla tjej.Min dotter Uma.
Som jag skrev någon gång,"you came and rocked my world" och jag menar det verkligen.
För att någon ska rocka riktigt hårt,och vara så himla dunderskön,så måste det ju storma lite.
I all din runda,försiktiga mjukhet,så brinner lågan inom dig.Glöder genom hela mig och din omgivning.Jag förstår att du måste vara lite svår.
Och jag är medveten om att detta bara är början.
Du kommer att fortsätta utmana mig resten av livet,lilla Du.
Utmana mig och berika mig.
Du ska veta att du är välkommen hos mig.
Du bor inom mig,alltid i mitt hjärta,liksom din bror.
Sköna böna,Uma Puma,Uma Satsuma Karamell Piggelina.
Miss Umabelle.
Uma bluebell.
Groda,apa,griskulting,orangutang,elefantunge.
Prinsessan på ärten,älskade lilla rumpnisse.
Din första jul.
Och du lekte så fint med alla dina leksaker,framförallt den lilla orangutangen.
Den lilla,bruna orangutangen som ser ut precis som du.
Och så blev du ganska kär i Lugháns bebis som han fick.
Tyckte om att trycka på dockans mage så att den skrattade.
Så att du skrattade.
Så att jag skrattade.
Så att Lughán blev arg.
Lilla Uma Isobel snart ett år.Jag älskar dig.
Uma's första.
Lughán's tredje.
Blir alltid så mjuk i hela hjärtat och själen när året närmar sig sitt slut.
Får ont i hela kroppen och huvudet när jag tänker på saker som varit mindre bra.
Förväntningar som har gått i kras,relationer som gjort ont och som har känts förbannade.
Blir varm i magen och hjörtat när jag tänker på allt som varit gott,allt som varit mig given.
Min dotter.Min son.Mitt stöd från min familj.
Att få se Uma gå från nyfödd till snart tultande ettåring.
Att få se Lughán bli storebror och prata mer och mer.
Uma's år har det varit.År 2011.
Imorgon är det två veckor kvar tills hon fyller ett år.
Magiska lilla tjej.
Jag kan säga hands down att hon har varit en utmaning.Och på sätt och vis så är jag glad att hon inte var mitt första barn.Då hade jag nog tvivlat på mig själv väldigt mycket.
Jag som mamma liksom.
Uma har:Inte gillat att åka bil,inte tagit nappflaska,inte tyckt om att bada,inte tagit napp,inte sovit,inte ätit,inte gillat att åka vagn,någonsin.Hon har inte tyckt om att bli bytt på,varken kläder eller blöja.
Men.Och det är ett väldigt högt,klart,tydligt,skrattande skallande MEN.
Hon har även varit och ÄR det mest underbara självklara.
Hon har alltid varit vid min sida känns det som.
Den största glädjespridaren,det mest verkande lyckopiller.
Den sötaste,intelligenta,nyfikna lilla tjej jag någonsin stött på.
Hon är så himla galen och unik.
Och så försiktig,och så snäll mitt i all missnöjdhet.Hon är så snäll.
När hon rumsterat en hel natt och hon ligger mellan mig och Tom
och hon slår och sparkar och har sig.
När jag hasat mig upp ur sängen,ner för trappan.
När jag sätter på en stark kopp kaffe och spiller all mjölk för att jag är så trött.
När hon gnäller vid mina fötter,river mina ben.Vill komma upp.
När hon sliter åt sig en tutte när vi satt oss ner i soffan,och biter till så himla hårt.
När jag ska byta på världens största sunkiga blöja,och hon smiter.
Smiter över rummet naken,med sin guppande gosiga,mulliga rumpa i vädret som svänger överallt.Hon kastar sig mot högtalarna,ställer sig upp mot dem,ser uppfodrande på mig.
Jag sätter på hennes musik och hon börjar digga järnet.Litet galet leende och håret som en änglafjunig,elektrisk gloria runt huvudet.Hon slår sina korviga små fingrar mot magen i takt med musiken.
När hon står där i hela sin mjölkvita,lena,knubbiga,runda smultrongestalt.
Med sina stora lysande blå ögon.
Nyponros.
Smultron.
Linblomma.
Blåklocka.
Jag lovar att jag älskar ihjäl henne i den stunden.Och varma fjärilar med vingar av guld kittlar mig i bröstet,ger mig kraft att orka dagen.Tacksamheten som sköljer över mig.
Lilla,lilla tjej.Min dotter Uma.
Som jag skrev någon gång,"you came and rocked my world" och jag menar det verkligen.
För att någon ska rocka riktigt hårt,och vara så himla dunderskön,så måste det ju storma lite.
I all din runda,försiktiga mjukhet,så brinner lågan inom dig.Glöder genom hela mig och din omgivning.Jag förstår att du måste vara lite svår.
Och jag är medveten om att detta bara är början.
Du kommer att fortsätta utmana mig resten av livet,lilla Du.
Utmana mig och berika mig.
Du ska veta att du är välkommen hos mig.
Du bor inom mig,alltid i mitt hjärta,liksom din bror.
Sköna böna,Uma Puma,Uma Satsuma Karamell Piggelina.
Miss Umabelle.
Uma bluebell.
Groda,apa,griskulting,orangutang,elefantunge.
Prinsessan på ärten,älskade lilla rumpnisse.
Din första jul.
Och du lekte så fint med alla dina leksaker,framförallt den lilla orangutangen.
Den lilla,bruna orangutangen som ser ut precis som du.
Och så blev du ganska kär i Lugháns bebis som han fick.
Tyckte om att trycka på dockans mage så att den skrattade.
Så att du skrattade.
Så att jag skrattade.
Så att Lughán blev arg.
Lilla Uma Isobel snart ett år.Jag älskar dig.
No comments:
Post a Comment