Godkväll sköningar.
Är himla hungrig men vet inte om jag orkar gå ut och göra mig en toast eller ej.
Är sjukt trött men rumpan är som fastklistrad vid fotöljen.Uma håller på med något knasigt i sin säng däruppe,slår huvudet i sidan heeeela tiden.Irriterande.Brukar ha som en "kudde" där men har tagit bort den på prov då hon begraver ansiktet i den hela tiden.Men uppenbarligen så måste jag hitta på en smartare lösning då hon istället headbangar huvudet mot hårda väggen och vaknar förstås.Ammar förstås.Somnar inte om förstås.Snaaaark.
Denna mamma är helt sjukt trött.
Helt sjuuuukt trött.
Men nu ska jag sluta klaga ;-)
Det har blåst oerhört mycket idag.Tog en sväng in till stan för att fixa ett par saker,Tom var hemma ett par timmar vid lunch,så jag passade på att smita utan barnen då,de låg och sov middag.Inte alltid jag lyckas med konsstycket att synkronisera deras sömn,men när det händer?It's oh so sweet.Kom på att jag glömt plånboken halvvägs.Lunka tillbaka.
Men det BLÅSTE som sagt.Nästan så att jag åkte av trottoaren,min cigarett jag tjuvrökte(som jag röker ibland när jag är barnlös)vek sig som ett ledset snöre i vinden.
Antar att det är Dagge som är på G eller?
Lilla Dagmar.Stormen.The STorm som lämnat delar av Sverige utan elektricitet,hujedamej.
Glad att jag inte hade med mig barnen iallafall,för den vinden var inte nådig.Tog med dem till supermarket senare under dagen,men det går ju så snabbt att springa mellan bilen och affären,så det gjorde inte så mycket.Uma kurade med rödögda ögon i ergon och Lughán var tokglad och tokchockad i kundvagnen.Tittade sig så nyfiket och ovanlig lugnt runtomkring sig.Så himla söt,min pojke.
Handlade nyårsmat.Blir Skagen Toast till förrätt,Lax med sås och potatis i ugn till varmrätt,hallon cheesecake till efterrätt...Champagne på det!Vi har två flarror som står oöppnade på vårt kylskåp,den ena har stått där sen Lughán föddes.Var på så himla tung medicinering att jag inte drack av den då.Sen dess har den bara stått.Och stått.Och stått.
Väntar jag för länge blir den väl gammal?Visst kan Champagne däcka efter ett tag?
Inte precis som ett mognande rödvin.
Jag såg män som Hatar Kvinnor på julaftons-kvällen.
Så himla efter,I know.
Saken är den,att jag blir så himla anti allt som är "på tapeten"..
Ville vänta tills saker hade lugnat ner sig lite,sedan läsa böckerna,sedan se filmerna.Men nu är det ju den ju filmatiserad på nytt med ny regissör,och mitt lånade ex av Män som Hatar Kvinnor har stått och dammat sen i somras.
Så.Nu.Tittade.Jag.Eller vi.
Skitbra!Satt där med munnen helt öppen och dregglet bara droppade och salivet skummade sig och tårarna droppade och jag skrek och tjoade upphetsat och Tom sa bara '
"SHUT UP WOMAN,I'M TRYING TO WATCH THE FILM"
.Nu är iochförsig en småbarnsmor som aldrig får se en film,oerhört lättimpad,men jag tyckte verkligen att den var bra.Kärlek till karaktärerna och miljön och allt.
Såpass bra att jag ögonaböj beställde hem en liten julklapp till mig själv,alla tre filmerna i en box från Amazon.För 12 pund!Lite drygt 120 kronor!I do indeed like the UK!
Så nu blir det sketagod mat,sketagod champagne,sketagod film.Om nu gubben min är på gott humör kanske detta blir bästa nyårsaftonen på länge.I vanliga fall har jag en tendens att bli sjukt deprimerad.Bli full och gråta,lyssna på Happy New Year av Abba och känna mig sårbar och dödlig.Att tiden går så fort och bla bla bla ni vet.Kanske blir det bra i år.
Två förhoppningsvis sovande troll,som jag ser fram emot att vara mamma åt,ännu ett år!
Varje år blir en fest från och med Du,från och med Ni.Mina små barn.
Jag vet att det varit så himla tyst på bloggen p.g.a tumult i privatlivet.
Jag förtjänar verkligen cheesecake och cgampagne,alltså.
Sitter och tänker så att hjärnan min knarrar och gnäller.
Reflekterar alltid så mycket över barnen när de har gått och lagt sig.Vad vi gjort på dagen,hur jag bemött dem,vilken utvecklingsfas de är i,hur de känner sig,hur jag känner mig som mamma just i detta NU.Hur jag känner mig so människa på "resan" jag gör.
Och så framtiden förtsås.Hoppas att 2012 kommer bringa lycka och lite good luck.
Behöver lite vind i mina segel känner jag.Är så utmattad av all skit som grottat sig fast i mina öron,all skitsnack och dynga som pulserar ur vissa människor alltså.Ofattbart.
Give the world some love.
Tom åkte på begravning Onsdagen innan julafton.
En familjevän som fick diagnosen cancer och tre veckor kvar att leva.
Så himla sorgligt.
Och jag kände bara.THIS IS IT.Livet.
Det blir inte bättre än så här.
Stanna upp och ta hand om det vi har,NU.
Känner att det KAN hända.Jag vill inte vara någon pessimist,men tänk om jag är den som får bröstcancer när jag är 35 och kolevippar innan fyrtio.
Då kommer jag vara så himla tacksam över att jag satsade på att vara hemma med barnen istället för heltid på dagis.Hellre en miljoner kyssar av barnen en en mille på banken tänker jag.Miljonen kommer sen,när barnen blir äldre ;-)
Tycker att det är så många i min omgivning som ödslar allt för mycket tid på att ge ut dynga och bitterhet till sina medmänniskor.
Som låter sina egna problem och bittra tankar sippra ut över andra människor.
Snälla!Hjälp dig själv!Hjälp er själva....Jobba på att reda ut det som är trassligt inom er om det är det som krävs för att ni ska sluta upp med att försöka fucka upp det för andra.Oskyldiga.
Grrr.
.Skiter i om det låter klyschigt,men kommer döden en vacker dag vill jag känna att jag gett någonting. Att jag har funnits där.Att jag har peppat någon,att jag försökt lära mig att älska mig själv,att ta hand om mina relationer.Att jag fått någon att tänka ljusare tankar,att få någon at le.Att ha den där handen där om någon vill hålla,familj eller främling.
Vad är det för poäng med att leva ett helt liv utan att vårda sina relationer?
I min omgivning finns det så oerhört många ovårdade relationer att jag blir mörkrädd.Relationer där man inte tar hand om varandra utan kastar ut i kylan,hit och dit.Som man behagar.Som själsligt ogräs kliar det och bränner likt nässlor.Usch.Skämmes.
Osympatiskt och självcentrerat.
Och i denna jäkla mess ska mina barn växa upp?Inspireras av?
Jag måste vara stark och trygg och vara allt det jag aldrig varit förut.
Jag måste bara finnas där,alltid.Aldrig vika.Bevisa att man visst kan fokusera på det som är gott,trots att resterande värld känns gråsvart och disträ.Att ppure love is the answer.
Mot sig själv och omvärlden.
Att läsa på,suga i sig nya kunskaper,lyssna,vara nyfiken,samla erfarenheter,lära ödmjukhet,öppenhet,
Medmänsklighet.
Att man inte bara kan slita och släönga med människor hur som helst.
Männisor med tillhörande body and soul är INTE som en urtvättad strumpa som man bara kan torka sig i arslet med om toapappret har tagit slut.Nej.
På måndag kommer mamma <3
Min älskade mamma,barnens mormor.En sund,ljus förebild som har brunnit hela livet för att hjälpa andra,för att få vardagen att gå runt,för att finnas där.
Önskar att jag bodde närmre Sverige.
Är himla hungrig men vet inte om jag orkar gå ut och göra mig en toast eller ej.
Är sjukt trött men rumpan är som fastklistrad vid fotöljen.Uma håller på med något knasigt i sin säng däruppe,slår huvudet i sidan heeeela tiden.Irriterande.Brukar ha som en "kudde" där men har tagit bort den på prov då hon begraver ansiktet i den hela tiden.Men uppenbarligen så måste jag hitta på en smartare lösning då hon istället headbangar huvudet mot hårda väggen och vaknar förstås.Ammar förstås.Somnar inte om förstås.Snaaaark.
Denna mamma är helt sjukt trött.
Helt sjuuuukt trött.
Men nu ska jag sluta klaga ;-)
Det har blåst oerhört mycket idag.Tog en sväng in till stan för att fixa ett par saker,Tom var hemma ett par timmar vid lunch,så jag passade på att smita utan barnen då,de låg och sov middag.Inte alltid jag lyckas med konsstycket att synkronisera deras sömn,men när det händer?It's oh so sweet.Kom på att jag glömt plånboken halvvägs.Lunka tillbaka.
Men det BLÅSTE som sagt.Nästan så att jag åkte av trottoaren,min cigarett jag tjuvrökte(som jag röker ibland när jag är barnlös)vek sig som ett ledset snöre i vinden.
Antar att det är Dagge som är på G eller?
Lilla Dagmar.Stormen.The STorm som lämnat delar av Sverige utan elektricitet,hujedamej.
Glad att jag inte hade med mig barnen iallafall,för den vinden var inte nådig.Tog med dem till supermarket senare under dagen,men det går ju så snabbt att springa mellan bilen och affären,så det gjorde inte så mycket.Uma kurade med rödögda ögon i ergon och Lughán var tokglad och tokchockad i kundvagnen.Tittade sig så nyfiket och ovanlig lugnt runtomkring sig.Så himla söt,min pojke.
Handlade nyårsmat.Blir Skagen Toast till förrätt,Lax med sås och potatis i ugn till varmrätt,hallon cheesecake till efterrätt...Champagne på det!Vi har två flarror som står oöppnade på vårt kylskåp,den ena har stått där sen Lughán föddes.Var på så himla tung medicinering att jag inte drack av den då.Sen dess har den bara stått.Och stått.Och stått.
Väntar jag för länge blir den väl gammal?Visst kan Champagne däcka efter ett tag?
Inte precis som ett mognande rödvin.
Jag såg män som Hatar Kvinnor på julaftons-kvällen.
Så himla efter,I know.
Saken är den,att jag blir så himla anti allt som är "på tapeten"..
Ville vänta tills saker hade lugnat ner sig lite,sedan läsa böckerna,sedan se filmerna.Men nu är det ju den ju filmatiserad på nytt med ny regissör,och mitt lånade ex av Män som Hatar Kvinnor har stått och dammat sen i somras.
Så.Nu.Tittade.Jag.Eller vi.
Skitbra!Satt där med munnen helt öppen och dregglet bara droppade och salivet skummade sig och tårarna droppade och jag skrek och tjoade upphetsat och Tom sa bara '
"SHUT UP WOMAN,I'M TRYING TO WATCH THE FILM"
.Nu är iochförsig en småbarnsmor som aldrig får se en film,oerhört lättimpad,men jag tyckte verkligen att den var bra.Kärlek till karaktärerna och miljön och allt.
Såpass bra att jag ögonaböj beställde hem en liten julklapp till mig själv,alla tre filmerna i en box från Amazon.För 12 pund!Lite drygt 120 kronor!I do indeed like the UK!
Så nu blir det sketagod mat,sketagod champagne,sketagod film.Om nu gubben min är på gott humör kanske detta blir bästa nyårsaftonen på länge.I vanliga fall har jag en tendens att bli sjukt deprimerad.Bli full och gråta,lyssna på Happy New Year av Abba och känna mig sårbar och dödlig.Att tiden går så fort och bla bla bla ni vet.Kanske blir det bra i år.
Två förhoppningsvis sovande troll,som jag ser fram emot att vara mamma åt,ännu ett år!
Varje år blir en fest från och med Du,från och med Ni.Mina små barn.
Jag vet att det varit så himla tyst på bloggen p.g.a tumult i privatlivet.
Jag förtjänar verkligen cheesecake och cgampagne,alltså.
Sitter och tänker så att hjärnan min knarrar och gnäller.
Reflekterar alltid så mycket över barnen när de har gått och lagt sig.Vad vi gjort på dagen,hur jag bemött dem,vilken utvecklingsfas de är i,hur de känner sig,hur jag känner mig som mamma just i detta NU.Hur jag känner mig so människa på "resan" jag gör.
Och så framtiden förtsås.Hoppas att 2012 kommer bringa lycka och lite good luck.
Behöver lite vind i mina segel känner jag.Är så utmattad av all skit som grottat sig fast i mina öron,all skitsnack och dynga som pulserar ur vissa människor alltså.Ofattbart.
Give the world some love.
Tom åkte på begravning Onsdagen innan julafton.
En familjevän som fick diagnosen cancer och tre veckor kvar att leva.
Så himla sorgligt.
Och jag kände bara.THIS IS IT.Livet.
Det blir inte bättre än så här.
Stanna upp och ta hand om det vi har,NU.
Känner att det KAN hända.Jag vill inte vara någon pessimist,men tänk om jag är den som får bröstcancer när jag är 35 och kolevippar innan fyrtio.
Då kommer jag vara så himla tacksam över att jag satsade på att vara hemma med barnen istället för heltid på dagis.Hellre en miljoner kyssar av barnen en en mille på banken tänker jag.Miljonen kommer sen,när barnen blir äldre ;-)
Tycker att det är så många i min omgivning som ödslar allt för mycket tid på att ge ut dynga och bitterhet till sina medmänniskor.
Som låter sina egna problem och bittra tankar sippra ut över andra människor.
Snälla!Hjälp dig själv!Hjälp er själva....Jobba på att reda ut det som är trassligt inom er om det är det som krävs för att ni ska sluta upp med att försöka fucka upp det för andra.Oskyldiga.
Grrr.
.Skiter i om det låter klyschigt,men kommer döden en vacker dag vill jag känna att jag gett någonting. Att jag har funnits där.Att jag har peppat någon,att jag försökt lära mig att älska mig själv,att ta hand om mina relationer.Att jag fått någon att tänka ljusare tankar,att få någon at le.Att ha den där handen där om någon vill hålla,familj eller främling.
Vad är det för poäng med att leva ett helt liv utan att vårda sina relationer?
I min omgivning finns det så oerhört många ovårdade relationer att jag blir mörkrädd.Relationer där man inte tar hand om varandra utan kastar ut i kylan,hit och dit.Som man behagar.Som själsligt ogräs kliar det och bränner likt nässlor.Usch.Skämmes.
Osympatiskt och självcentrerat.
Och i denna jäkla mess ska mina barn växa upp?Inspireras av?
Jag måste vara stark och trygg och vara allt det jag aldrig varit förut.
Jag måste bara finnas där,alltid.Aldrig vika.Bevisa att man visst kan fokusera på det som är gott,trots att resterande värld känns gråsvart och disträ.Att ppure love is the answer.
Mot sig själv och omvärlden.
Att läsa på,suga i sig nya kunskaper,lyssna,vara nyfiken,samla erfarenheter,lära ödmjukhet,öppenhet,
Medmänsklighet.
Att man inte bara kan slita och släönga med människor hur som helst.
Männisor med tillhörande body and soul är INTE som en urtvättad strumpa som man bara kan torka sig i arslet med om toapappret har tagit slut.Nej.
På måndag kommer mamma <3
Min älskade mamma,barnens mormor.En sund,ljus förebild som har brunnit hela livet för att hjälpa andra,för att få vardagen att gå runt,för att finnas där.
Önskar att jag bodde närmre Sverige.
No comments:
Post a Comment