Till att börja med vill jag bara säga att jag inte riktigt vet vad jag vill med det här inlägget.Jag har inga visa ord att komma med.Är bara sjukt lost när det gäller detta.Men,men.Vi kör på.
Igår var vi på supermarket.L hade jeans,bruna skor,en grå och orange-randig T-shirt,och över det en långärmad rosa och vitrandig tröja från Lindex.
Köpte ett par kläder till barnen.En röd tunika i linne med ett par detaljer på.
Ett par småblommiga harembyxor,blåa.Att få plats med heeeela blöjrumpan i..
När vi kommer fram till kassan,säger kvinnan!
Pekar på L" Oooooh look at that little girl,laughing at that other boy"..
L sitter i kundvagnen och skrattar åt en liten kille med monster-t-shirt.
Jag bryr mig inte så mycket.Är välk lite road över det faktum att L verkligen ser ut som en pojke.Förutom den rosa tröjan.Om du bär rosa,är du en tjej i England.Det bara är så..
Den röda tunikan rullar på bandet och kassörskan börjar tjuta "ooooh look how pretty that one is,you're going to be such a pretty,beautiful little girl in this...Of course you are pretty already but you'll be EVEN prettier in this.How lovely"....
Det är då det kommer.Obehaget.Får ont i magen och mår illa.Ler tillbaka utan glädje.För jag bryr mig inte om att någon tror L är en tjej eller Uma är en kille.Men obehaget kommer då någon kallar Uma vacker för att hon bär ett särskilt plagg.För att det är så små flickor bör vara.
Jag vet inte vad jag ska göra.Inte klä henne alls i tjejjiga kläder..!?
Men jag tycker att blommiga klänningar kan vara estetiskt fina.Men jag blir så förbannad på England,jävla tråkiga plastland där allt bara är klänning eller monster.Där min grymma tjej bara är vacker....Där min lilla pojke är en "good boy,storebror".."Stooooora killen ska sköta sig".."OOooh he is a big boy isn't he"..O.s.v...
åååååh.Jag vet inte hur jag ska göra...För obehaget finns där.Hela tiden.
Tycker inte det är charmigt alls när folk ger Uma komplimanger för hur puttinuttsöt hon ser ut i en volangkjol.Jag tycker att hon är finast naken.Bara hon liksom.Så fort man sätter kläder på sitt barn så blir det ett statement.Fan.
Och vem är jag i allt det här.?..Vem man är,och vem man bör vara som mamma,förälder,förebild.Den trygga.
Efter jag fick L och akutsnittet,infektionen och skammen och smärtan,utvecklade jag en fobi inför mig själv.Måste tvätta,måste raka,måste vara ren,ren,ren hela tiden....
Otaliga gånger har jag stått i duschen och gnuggat,skrubbat mitt ärr.Vill inte ha dig,lämna min kropp.Raka bort allt hår,smink,smink,smink.Slänga alla alternativa kläder..Jag har inte stått ut med mig själv...Symptom man kan utveckla när man har PTSD.PTSD kan även leda till OCD...Obsessive Compulsive Disorder....
Jag har alltid varit en slarvig go-with-the-flow person..
Sen fick jag en dotter,och nu panikar jag.
Vill skydda min tjej.Vill skydda henne.Fan.
Igår var vi på supermarket.L hade jeans,bruna skor,en grå och orange-randig T-shirt,och över det en långärmad rosa och vitrandig tröja från Lindex.
Köpte ett par kläder till barnen.En röd tunika i linne med ett par detaljer på.
Ett par småblommiga harembyxor,blåa.Att få plats med heeeela blöjrumpan i..
När vi kommer fram till kassan,säger kvinnan!
Pekar på L" Oooooh look at that little girl,laughing at that other boy"..
L sitter i kundvagnen och skrattar åt en liten kille med monster-t-shirt.
Jag bryr mig inte så mycket.Är välk lite road över det faktum att L verkligen ser ut som en pojke.Förutom den rosa tröjan.Om du bär rosa,är du en tjej i England.Det bara är så..
Den röda tunikan rullar på bandet och kassörskan börjar tjuta "ooooh look how pretty that one is,you're going to be such a pretty,beautiful little girl in this...Of course you are pretty already but you'll be EVEN prettier in this.How lovely"....
Det är då det kommer.Obehaget.Får ont i magen och mår illa.Ler tillbaka utan glädje.För jag bryr mig inte om att någon tror L är en tjej eller Uma är en kille.Men obehaget kommer då någon kallar Uma vacker för att hon bär ett särskilt plagg.För att det är så små flickor bör vara.
Jag vet inte vad jag ska göra.Inte klä henne alls i tjejjiga kläder..!?
Men jag tycker att blommiga klänningar kan vara estetiskt fina.Men jag blir så förbannad på England,jävla tråkiga plastland där allt bara är klänning eller monster.Där min grymma tjej bara är vacker....Där min lilla pojke är en "good boy,storebror".."Stooooora killen ska sköta sig".."OOooh he is a big boy isn't he"..O.s.v...
åååååh.Jag vet inte hur jag ska göra...För obehaget finns där.Hela tiden.
Tycker inte det är charmigt alls när folk ger Uma komplimanger för hur puttinuttsöt hon ser ut i en volangkjol.Jag tycker att hon är finast naken.Bara hon liksom.Så fort man sätter kläder på sitt barn så blir det ett statement.Fan.
Och vem är jag i allt det här.?..Vem man är,och vem man bör vara som mamma,förälder,förebild.Den trygga.
Efter jag fick L och akutsnittet,infektionen och skammen och smärtan,utvecklade jag en fobi inför mig själv.Måste tvätta,måste raka,måste vara ren,ren,ren hela tiden....
Otaliga gånger har jag stått i duschen och gnuggat,skrubbat mitt ärr.Vill inte ha dig,lämna min kropp.Raka bort allt hår,smink,smink,smink.Slänga alla alternativa kläder..Jag har inte stått ut med mig själv...Symptom man kan utveckla när man har PTSD.PTSD kan även leda till OCD...Obsessive Compulsive Disorder....
Jag har alltid varit en slarvig go-with-the-flow person..
Sen fick jag en dotter,och nu panikar jag.
Vill skydda min tjej.Vill skydda henne.Fan.
vet ej om denna lilla ankedot kan vara till tröst men:
ReplyDeletejag kommer ihåg när jag var liten och låg i sängen på morgonen med mamma och pappa och mamma visade upp sitt ärr och sa: här inne har du legat.
och jag tänkte näääääe?
men ändå fett imponerad över beviset på att jag legat och grott där inne.
trodde också länge att det var så förlossningar gick till – genom kejsarsnitt. min mamma har aldrig pratat om det på nåt annat sätt än just sin förlossning. tänker... det är ju ett sätt du kan skydda uma på. att aldrig nånsin lägga värdering i ärret inför henne. bara: här inne har du legat. här kom du ut.
så kanske hon kan i alla fall slipper brottas med all den här pressen du har brottats med. om hon själv ska föda barn nån gång.